X
Annons
X
Recension

Ett dockhem Djärv Ibsentolkning gör Nora till sexuell fetisch

En helig ko har skrivits om. Yana Ross har gjort om "Ett dockhem" till en samtida ironisk skröna där sexuella strukturer styr lika mycket som viljan till makt och pengar. En intelligent och välspelad tolkning.

Gizem Erdogan spelar Nora i ”Ett dockhem”. Foto: Ola Kjelbye

Torvald Helmer ska bli bankdirektör. Han ska få undersåtar – som hustrun Nora säger belåtet när hon sliter upp julklappar hon köpt åt sig själv. Allt medan grannen, psykiatrikern Magnus Rank lystet ser på. Han dyrkar och begär Nora – det gör också Nils, en gammal pluggkompis. Noras bror Krister dyker dessutom upp, för att värma sig en stund vid familjelivet innan han åter ska börja tillverka och sälja narkotika. Pengar, det är livet.

Den lettisk-amerikanska regissören Yana Ross har förut iscensatt en räcka klassiker. Nu har turen kommit till "Ett dockhem". Handlingen är flyttad till i dag, rollistan omgjord – och anledningen till social skandal utbytt. Nora är lika förtryckt nu som då, men på ett helt annorlunda sätt. Hon är ensam kvinna på scenen, och männen gör om Nora till en sexuell fetisch. Maken vill bli förnedrad, klär ut sig till dvärg och hon till Snövit. Grannen Rank har cancer och provar lustfyllt vackra sorgklänningar ihop med Nora.

Gizem Erdogan spelar Nora i ”Ett dockhem”.

Foto: Ola Kjelbye Bild 1 av 2

Johan Gry, Gizem Erdogan, Logi Tulinius, Mattias Nordkvist och Jesper Söderbom i ”Ett dockhem”.

Foto: Ola Kjelbye Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X