Recension

Svarta nejlikan, Harald Edelstam – en berättelse om mod, humanitet och passionDiplomaten som tog ställning

MOTSTÅNDSMAN Harald Edelstam bortsåg ofta från diplomatins regler när mänskliga rättigheter kränktes. Boken om honom kommer inte riktigt nära ­människan Edelstam men väcker viktiga frågor om engagemang och civilkurage, skriver Kim Salomon.

Under strecket
Publicerad
Harald Edelstam, dåvarande ambassadör i Chile, talade vid förstamajmötet på Norra Bantorget i Stockholm 1974. Vid hans sida fanns Beatrice Allende, den störtade presidentens äldsta dotter.

Harald Edelstam, dåvarande ambassadör i Chile, talade vid förstamajmötet på Norra Bantorget i Stockholm 1974. Vid hans sida fanns Beatrice Allende, den störtade presidentens äldsta dotter.

Foto: FREDDY LINDSTRÖM/SCANPIX
Annons

Harald Edelstam (1913–1989) är en av den svenska efterkrigstidens mer kontroversiella diplomater. Han har hyllats, kritiserats och förknippats med allt från hjältedåd till omdömeslöshet. Journalisten
Mats Fors är i boken
Svarta nejlikan emellertid mer entydig och ser Edelstam som moraliskt rakryggad. När mänskliga rättigheter kränktes bortsåg han från diplomatins regelsystem antingen spelplanen var andra världskrigets Norge, Stalindiktaturens Polen, folkmordets Indonesien, dödsskvadronernas Guatemala eller militärjuntans Chile.

Edelstam börjar sin karriär inom UD 1939 med placering i Rom och han slutar som ambassadör i Algeriet 1979. Av den 40-åriga diplomatkarriären uppmärksammar Fors framför allt Edelstams år på det svenska generalkonsulatet i Oslo under andra världskriget och hans tid som ambassadör i Chile 1972–1973, där han blev känd för svenska folket.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons