Annons

Magnus Ringgren:Dikter som hejdar flykten in i glömskan

I autofiktionens tidsålder har senilitet, demens och alzheimer blivit allt vanligare litterära motiv. Flera av de senaste årens svenska diktsamlingar bearbetar sorgen över en borttynande människa, samtidigt som de gör metamorfosen litterärt fruktbar.

Under strecket
Publicerad

Ulf Karl Olov Nilsson (Ukon)

Foto: Björn Larsson Rosvall/TT Bild 1 av 4

Magnus William-Olsson.

Foto: Anders Wiklund/TT Bild 2 av 4

Jenny Tunedal.

Foto: Claudio Bresciani/TT Bild 3 av 4

Kalle Hedström Gustafsson

Foto: Kajsa Göransson Bild 4 av 4

Demens tycks vara ett ganska modernt ord; det saknas i SAOB. Termen är ett samlingsnamn för ett flertal sjukdomstillstånd. Förr sa man hellre senilitet som har med åldrandet att göra. ”Senil” är idag mera ett skällsord även om själva fenomenet blivit allt vanligare i en åldrande befolkning. Demenssjukdomarna är de anhörigas lidande lika mycket som de drabbades. Tragiken skärps varje gång nyheterna meddelar att en medicinkandidat inte hållit måttet.

I autofiktionens tidsålder har demensen blivit ett allt vanligare litterärt motiv. Många har beskrivit sina närmastes försvinnande in i glömskans rike. Författarna gör sig till förebedjare för den sjuke eller kommunikatörer för anhörigas psykiska och existentiella läge. Vårdpersonalens röster är sällsynta. Alzheimer – som blivit ett samlingsnamn för demenssjukdomarna – är ingen exklusivt kvinnlig angelägenhet, men mina poetiska exempel från det senaste decenniet innehåller inga män. 

Annons
Annons
Annons