Revolution HouseDikter från en tid då världen var öppen – för somliga

Marie Silkeberg, född 1961, är poet, dramatiker och översättare.
Marie Silkeberg, född 1961, är poet, dramatiker och översättare. Foto: Sara Mac Key

Reseskildringarna i Marie Silkebergs nya diktsamling dyker upp som från en svunnen epok – men påminner också om att rörelsefrihet är ett privilegium. Per Klingberg har läst en stark diktsamling om relationer som förpliktigar.

Under strecket
Publicerad
Annons

Marie Silkebergs poesi har alltid rört sig i polerna mellan det avlägsna och det hemtama, eller för att alludera på två tidigare diktsamlingar: mellan Alhambra och Sockenplan. Men när jag börjar läsa ”Revolution House” så är det i en värld där allt resande sedan mer än ett år är kraftigt begränsat. Effekten är märklig. Dikternas tidsangivelser spänner från 2017 till 2019 och skildrar alltså en tid så nära att den knappt kan kallas förflutet: men den frenetiska internationella rörligheten som skildras här är så framträdande att det känns som att läsa en skildring av en svunnen epok.

I centrum för diktsamlingen står en ömsom sårig, ömsom intensiv relation mellan diktens ”jag” (en svensk, vit kvinnlig författare) och en ”han” (en nigeriansk, svart manlig författare), vilken gestaltas i en uppbruten kronologi och som utspelar sig på tre olika kontinenter. Sierra del Ferrer, Vermont, Johannesburg, Gullmarsplan, New York och Fogdö är alla hållpunkter för deras kärlekshistoria, vare sig de möts ansikte mot ansikte eller via sms. Det stora är närvarande i det lilla, allt hänger ihop: ”Toni Morrison är död skriver han/Precis när jag går på bussen i Norrtälje”.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons