Diktatorns psyke inte huvudfrågan

Under strecket
Publicerad
Annons

Den brittiska dokumentär om spaningen efter Hitlers psyke som svensk tv nyligen visade var just så lysande som BBC:s produktioner brukar vara. Mitt under brinnande krig samlade den amerikanske underrättelsetjänsten en expertgrupp som hade till uppgift att kartlägga Hitlers psyke. Psykologer, psykoanalytiker, sociologer, historiker med flera fick i uppdrag att, med utgångspunkt från der Führers psykologiska profil, sia om hur det blev som det blev, och vad man kunde förvänta sig i framtiden. Mycket handlade om Hitlers till synes obefintliga eller synnerligen perverterade sexualliv, hans potträning, den starka oidipala bindningen till modern och om en far som svårt misshandlade lille Adolf. Det sistnämnda framfördes decennier tidigare av den kända psykologiska gurun Alice Miller i hennes betraktelser om den svarta pedagogiken som en förklaring till nazisternas ogärningar.

Med all respekt för de amerikanska forskarna, som faktiskt förutspådde Hitlers självmord när han tvingades inse Tysklands förödelse och definitiva nederlag, så är jag måttligt intresserat av hans, och hans närmaste medbrottslingars, psyke. Det jag vill veta är vad som försiggick i den helt vanliga Frau Müllers och Herr Schultzes huvuden (och hjärtan). I motsats till andra diktatorer behövde Hitler inte kommendera ut hyllningskörer av hundratusentals män, kvinnor och ungdomar som, svimfärdiga av orgiastisk entusiasm, applåderade hans tal. Vilka strängar slog hans både hatfyllda och triumfatoriska utbrott an hos en överväldigande majoritet av helt vanliga tyskar? Tysklands nederlag och förödmjukande fredsvillkor efter första världskriget, massarbetslöshet och ekonomins sammanbrott brukar anföras som delförklaring till massans jubel när deras frälsare lovade att föra dem till en lysande framtid. Visserligen var Weimarrepublicken ingen mönsterdemokrati, men vad hände när den ersattes av nazidiktaturen som fängslade sina politiska och intellektuella motståndare? Då borde väl varningsklockorna ha börjat att ringa. När tecknen i skyn flammade upp i bokbålen där misshagliga författares verk brändes, och museerna renades från entartete (pervers) konst, vad hände då i folkets breda lager? I stort sett Ingenting.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons