Annons

Kristoffer Leandoer:Diktaren som aldrig lämnade sin barndom

Han var en nationell idol, dyrkad lika mycket för sin skönhet som för sin patriotiska poesi. För 100 år sedan avled Rupert Brooke i första världskriget, 27 år gammal, och kom därmed att personifiera förlusten av en barndomsidealiserande brittisk förkrigsvärld.

Uppdaterad
Publicerad
Rupert Brooke (1887–1915).
Rupert Brooke (1887–1915). Foto: Sherrill Schell

Som om solen plötsligt gick upp, så beskrevs effekten av att han kom in i ett rum. Den som sade det – konstnären och hunduppfödaren Phyllis Gardner – förälskade sig visserligen i honom, men det förändrar inte saken, eftersom en hel ­generation engelsmän av båda könen förälskade sig i Rupert Brooke (1887–1915). Han hade knappt börjat sitt författarskap men följande rader, inledningsraderna till ”The soldier”, räckte för att göra honom till en nationell idol: ”Ifall jag skulle dö, tänk blott följande om mig: / Att det finns ett hörn av ett främmande fält / Som är för evigt England.” ”The soldier” publicerades som en av fem krigssonetter i december 1914 och fick omedelbart genomslag. Fem månader senare var Brooke själv död och begravd på ett främmande fält.

Rupert Brooke (1887–1915).

Foto: Sherrill Schell Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons