Annons
X
Annons
X

Digital sexualmoral

En våg av nypuritanism sveper över världen. ­Dagens sexualmoralister kommer inte från religiöst eller politiskt håll – härförarna är globala företag som Google och Facebook. Längst går Apple, som inte tolererar religionskritik eller satir. Är hajpen kring Ipad i själva verket ett hot mot yttrandefriheten?

(uppdaterad)
Sandro Botticellis målning venus födelse och en Post-it-censurerad version av Fransisco de Goyas Den nakna Maja.
Sandro Botticellis målning venus födelse och en Post-it-censurerad version av Fransisco de Goyas Den nakna Maja. Foto: MATHIAS KARLSSON STAFFAN LÖWSTEDT (MONTAGE)

PRYDA MEDIER

Vid årsskiftet försvann de sista resterna av statlig censur i Sverige när den hårt kritiserade Biografbyrån lades ner. Samtidigt tar en ny censur vid. Men nu är det internationella informationsföretag, inte myndigheter, som håller i saxen. Och bokförlag och tidningar, normalt sett det fria ordets främsta förkämpar, medverkar till utvecklingen.

Datorjätten Apple tillåter inget sex eller naket i sin App store, som säljer så kallade appar till Iphone och Ipad. Tidningar och kulturskapare som vill få sina digitala produkter godkända måste ta bort allt som Apple finner anstötligt, som serieskaparen Mats Jonsson som har satt post-it-lappar över de tecknade sexscenerna i app-versionen av hans seriealbum Hey Princess.

Youtube raderar blixtsnabbt filmer som videosajten tycker är för vågade, ett öde som exempelvis drabbade Nationella Hivrådets kampanjfilm där svenska kändisar framträdde i diverse sexuella situationer i fjol. Sociala nätverkssajten Facebook lägger ner ett stort arbete på att rensa bort bilder som medlemmar lagt upp på sina egna sidor för att de, av Facebook, anses för sexuella.

Annons
X

Musiktjänsten Spotify visar inte originalomslaget till Kanye Wests senaste skiva utan använder en pixlad version som skivbolaget skickat till dem. Och Googles e-postjänst G-mail klassificerar numera per automatik alla mejl från RFSU som spam eftersom organisationen är verksam på det sexualpolitiska området.

Företagens agerande brukar förklaras med att de vill hålla sina tjänster fria från porr, men såväl konstnärliga uttryck som sexualupplysning stryker med. Riskerar vi att framleva våra liv i ett slags Disneyland där några få storföretag ser till att allt är oskyldigt och glatt och inget skaver för mycket?

Carolina Hemlin, chefredaktör för RFSU:s tidskrift Ottar, ser en sekellång kamp för öppenhet och sexuell frihet satt under hot. Hon påpekar att den nya sexualfobin kommer från ett håll som normalt inte brukar betraktas som moralkonservativt, internetföretagen.

Stäng

KULTURCHEFENS NYHETSBREV – veckans viktigaste kulturtexter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    – Det är inte säkert att de har någon ond avsikt eller att de egentligen är emot sexualitet, de är snarare rädda för att stöta sig med konsumenterna och därmed förlora potentiella användare, säger hon.

    Risken är, menar hon, att skräcken för nakenhet normaliseras och flyttar från Facebook ut i verkligheten och in i sex- och samlevnadslektionerna i skolan.

    – Det handlar om forum som nästan alla använder, särskilt i den yngre delen av befolkningen. Det mest vardagliga man kan göra är att kolla saker på sin Iphone, på Facebook eller Yotube, och om nakenhet inte får finnas där, vad gör det med synen på sexualitet och kropp? Det gynnar inte en positiv syn på sex om det inte får finnas nakenhet som inte är porr, säger Carolina Hemlin.

    Någon solklar linje går inte heller att urskilja i internetjättarnas sammanklumpning av nakenhet, sexualitet och porr.

    Facebook verkar inte ha några problem med att det i stora delar av det manliga internationella gaysamhället är standard att framträda i bar överkropp på profilbilder som formligen ångar av sexualitet. Men foton på ammande kvinnor plockas regelmässigt bort om bröstvårtan skymtar. Är en kvinnokropp per definition alltid sexuell? Ses mannens sexualitet som mindre hotande än kvinnans?

    Anders Rydell, chefredaktör för tidningen Konstnären, citerar i en artikel den engelska teaterkritikern Kenneth Tynan: ”Alla länder som censurerar sex, kommer förr eller senare att censurera politik.”

    Frågan är om vi inte redan är där. Apple stannar inte vid censur av naken hud. Enligt företagets regler och praxis bör apparna inte heller innehålla religionskritik eller för grov satir av offentliga personer.

    Vill man ge valfri mediechef något drömskt i blicken är ett ord effektivare än något annat just nu: ”Ipad”. Surfplattan har pekats ut som räddaren i nöden för en ekonomiskt hårt pressad bransch. Tidningen Dagens Medias krönikör Martin Schori liknar hajpen vid en omvänd drevjournalistik.

    Men årets julklapp är ett hot mot demokratin, hävdar allt fler debattörer. Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hulthén menar att Ipadfebern får svenska medier att sälja ut sitt oberoende.

    – När vi började datorisera landet på 1970-talet diskuterades det vad som händer om stora tekniska aktörer börjar tala om vad vi får lagra. Det är som om vi glömt det, och nu sitter vi där i sitsen att globala teknikföretag dikterar vilken information som når medborgarna. Det är ett skräckscenario, säger hon.

    Hon tror att det är tidningarnas ekonomer och tekniker som skrivit på avtalen med Apple, utan att de ansvariga utgivarna förstått vilka regler de underkastar sig när de utvecklar appar för Ipad.

    Andra tycker att det största demokratiska problemet är att Apples censur är så oförutsägbar. ”Som förespråkare av öppenhet borde vi i pressen kräva öppenhet från vår egen nya partner, Apple”, skriver Brian X Chen, skribent på amerikanska internetmagasinet Wired.

    Medan danska och tyska nyhetstidningar fått sina appar underkända eftersom de har för vana att publicera bilder av halvnakna kvinnor så har SvD:s app godkänts trots att kulturdelen publicerat inte mindre än sju par avfotograferade kvinnobröst och ytterligare tio par målade, samt fem tecknade snoppar, sedan november.

    – Om Apple skulle säga att de vill plocka bort material eller förhandsgranska innan vi publicerar, då får vi tacka för oss, då kan vi inte ha en pdf-tidning i Ipad, säger Martin Sanderson, administrativ redaktör på SvD.

    Och medan Mats Jonsson fick sätta post-it-lappar över tecknade könsdelar för att få sin app distribuerad så säljs både RFSU:s tidning Ottar och RFSL:s tidning Kom ut genom tidningsappen Qiozk på Ipad/Iphone trots vågade bilder.

    Samtidshistorikern och debattören Rasmus Fleischer funderar kring om tidningar och bokförlag borde avstå från att släppa sina produkter för Ipad i solidaritet med dem som Apple censurerar. I en moralisk spekulation på Twitter skriver han:

    ”En vacker dag kommer kanske alla som programmerar appar, med eller utan lön, att hållas medskyldiga till skiten vi hamnat i.”

    Annons
    Annons
    X

    Sandro Botticellis målning venus födelse och en Post-it-censurerad version av Fransisco de Goyas Den nakna Maja.

    Foto: MATHIAS KARLSSON STAFFAN LÖWSTEDT (MONTAGE) Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X