Annons

Hynek Pallas:Digital revolution i asiatisk film

NEOREALISM. Filmfestivalen i Pusan i Sydkorea ger den bästa överblicken över filmtrenderna i Asien och en inblick i nya, heta filmländer – som Kazakstan. Men mest intressant är effekterna av den digitala revolutionen i detta jätteområde. Den allt mer tillgängliga teknologin ger möjlighet att enkelt skildra människors vardagsliv.

Under strecket
Publicerad

Filmfestivalen i Pusan i Sydkorea, som nyligen gick av stapeln, är den största i Asien och erbjuder den bästa plattformen för att ­skapa sig någorlunda överblick över de trender som råder i jätteområdet – från den framgångsvåg som koreansk film ridit på under snart ett decennium (och som nu börjar mattas av med förändrade distributionskvoter och uteblivna blockbusters), till nya heta filmländer att hålla ögonen på, som Kazakstan där näringslivet för närvarande pumpar in pengar i filmindustrin. Gemensamt är en kreativitet på alla områden som får det mesta ur samtida europeisk film att se stelt och ointressant ut.

Att söka efter gemensamma trender i något så abstrakt som ”asiatisk film” är förstås vanskligt. Filmfestivaler med sina kurerade sektioner och tydliga trådar är dock till för att sortera och ge en idé om vad som sker, vilket Pusanfestivalen ger goda möjligheter till. Fokus ligger främst på värdlandets egen filmindustri, som ­efter ett framgångsrikt årtionde dras med stora problem; den biograf- och distributionskvot som såg till att inhemska filmer fick utrymme har drastiskt dragits ner ­efter påtryckningar från de stora amerikanska bolagen. Och efter framgångar med filmer som ”Old boy” – våldsamma, men med höga konstnärliga ambitioner i budskap och form – sköt bolag utanför filmindustrin till stora pengar till nästan vilka projekt som helst, med hopp om snabba återbetalningar – och sköt där­igenom också kvaliteten i sank.

Annons
Annons
Annons