Recension

Den litografiska stenenDigert och entusiastiskt om litografi

Under strecket
Publicerad
Annons

En stens historia låter kanske tungt. Med lätta språkliga fjät vandrar inte heller den rasande skickliga grafiska konstnären Cecilia Frisendahl genom den litografiska stenens historia. Men hennes bok med den föga upphetsande titeln Den litografiska stenen, med tillägget En kärleksförklaring till litografin, är ändå mödan värd för den som är nyfiken på denna spännande grafiska metod. Och visst blir nyfikenheten stillad - och det med råge. Cecilia Frisendahl öser med entusiasm ur sitt digra vetande. Här hade dock behövts ett redaktionellt ingripande, det blir lite huller om buller, med upprepningar och hårdsmälta meningar. Illustrationerna är många och inte ointressanta och skänker välbehövliga pauser under läsningen. Dock kan man tycka att ett foto av den berömda kalkstenen eller stenbrottet i Solnhofen i Bayern kunde ha fått ersätta åtminstone någon av alla de litografier av olika konstnärer som boken excellerar i.

Naturligt nog blir det mycket ordat om litografins uppfinnare, konstnären, författaren, musikern och skådespelaren, Alois Senefelder (1776-1834), hans med- och motgångar i kampen för den helt nya grafiska metoden. Mycket också om den successiva utvecklingen av det kemiska trycket, eller plantrycket, på den sten, som på 1000-talet började brytas som byggnadsmaterial i Frankiska Jurabergen och som långt senare kom att utgöra grundmaterialet för den tryckmetod som blivit oundgänglig för massor av konstnärer av alla nationaliteter och för den grafiska industrin.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons