X
Annons
X

Johan Östling: Die Zeit står emot trycket

Vad skall vi med tryckta tidningar till? Under 1900-talet var det en fråga som inte behövde ställas, eftersom svaret föreföll så givet. Den moderna pressen var en hörnsten i demokratin, en oumbärlig källa till opinion, omvärldskunskap och förströelse. Det som länge tycktes så självklart är det inte längre. På sistone har nödsignaler sänts ut från olika håll i tidningsvärlden. Anrika blad har redan dukat under, stora drakar kämpar för överlevnad. Den amerikanska pressen är hårt ansatt och letar febrilt efter nya sätt att bli lönsam på. Liknande larm hörs över Europa. Bakom allt detta ligger inte lågkonjunktur och finanskris. De skyndar bara på den omvandling av grundläggande mönster för medievanor och informationsförmedling som varit på gång en längre tid.

I vårt land står sig pressen alltjämt förhållandevis stark, i synnerhet lokalpressen. Man behöver dock inte vara särskilt gammal för att ha vuxit upp med dagstidningar med helt andra anspråk och resurser än vad dagens har. Den som går till läggen finner att svensk morgonpress för inte så länge sedan höll sig med en utlandsbevakning och kulturkritik som vi idag letar förgäves efter. I denna tidning frammanade Richard Swartz i våras en viktig debatt om kvalitetspressens framtid. För egen del var han pessimistisk och uteslöt inte att många av de seriösa papperstidningarna kunde vara försvunna om bara några år. "Att en inte särskilt stor europeisk stad som Stockholm även i framtiden skulle ha fyra stora dagstidningar är osannolikt", skrev han i en avslutande artikel (12/5). "Att vi därför snart får nöja oss med Dagens Express och Svenska Aftonbladet är knappast någon djärv gissning."

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X