X
Annons
X

Jöran Mjöberg: Dickinsons liv mellan bröden och döden

När Emily Dickinson, USA:s största skaldinna, enstöringen i Amherst, Massachusetts, i augusti 1870 tog emot sin mentor M Higginson i det första mötet av två, smög hon blygt in i rummet med två liljor: "Detta är min presentation," med tillägget "Förlåt om jag är rädd, jag träffar aldrig främlingar och vet knappast vad jag säger". Emily Dickinson levde ett helt liv i sina föräldrars hus, reste en enda gång med familjen till Washington och Philadelphia och några gånger till grannstäderna. Grannarna kunde då och då skymta henne i familjens trädgård, alltid klädd i vitt, som en tempeltjänarinna i poesiens värld. Men hennes hela litterära alstring, ofta med en dikt om dagen, sammanlagt mer än 1700, av vilka endast sju publicerades under hennes levnad, växte fram från denna plats, föräldrarnas hus i Amherst. Kan man skapa stor dikt från en så snäv plattform?

När Dickinson skulle beskriva sin identitet i ett brev till Mr Higginson, skrev hon, med exempellös originalitet, att hon var liten som gärdsmygen, med ögon "som sherryn i glaset när gästen lämnar partyt", och att hennes kamrater var bergen, solnedgången och en hund lika stor som hon själv. Och så lade hon till: "Kan ni lära mig att växa, eller kommer det oförmedlat, som melodier eller trolldom?"

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X