Annons
Krönika

Dick Harrison:Trump kan lära sig två saker av alla murfiaskon

Kinesiska muren.
Kinesiska muren. Foto: Andy Wong/AP

Har murar någonsin fungerat? Eller har de bara, som i dagens Palestina och Västsahara, lett till våld och frustration? Frågan aktualiseras av Trumps långtgående planer på en mur mot Mexiko.

Publicerad

När USA:s president planerar att bygga en mur för att stänga ute mexikaner agerar han i linje med en lång historisk tradition. Åtskilliga härskare har sökt avskärma sig från omvärlden medelst murverk. Andra har gjort tvärtom och rest murar för att hålla det egna folket på plats, som i fallet med Honeckers ”antifascistiska skyddsvall” i Berlin. Men har murarna fungerat? Eller har de bara, som i fallet med nutidens järnridåer i Palestina och Västsahara, framkallat frustration och nya incitament till våldsdåd?

Paradexemplet på en misslyckad mur är också det största exemplet på en muranläggning överhuvudtaget – den som löper genom norra Kina. De första murverken i regionen anlades på 600-talet eller 500-talet f Kr. De följdes av en byggnadsboom under Shi Huangdi på 200-talet f Kr, då murarna bands samman till en stor försvarsanläggning. Senare dynastier rekonstruerade och reparerade muren, med följd att den bytte utseende upprepade gånger. Den mur som möter dagens turister går tillbaka till Mingdynastins tid (1368–1644). Envar som bekantar sig med Kinas historia finner att landet under hela denna era gång på gång invaderades av nomadfolk. Mongolerna är mest kända, men de hade många föregångare, vilka aldrig lät muren stå i vägen för krigisk ambition. Det var omöjligt för kejsarna att på en och samma gång hålla hela muren i stånd och bemanna den med de stora mängder soldater som var nödvändigt.

Annons
Annons
Annons