Annons
X
Annons
X

”Detta är slutet på mitt liv – jag har inget att förlora”

Sedan Reza kom till Sverige har han bytt boende och kommun, gång på gång. Efter sitt tredje avslag på sin asylansökan och med rädslan för att utvisas till Afghanistan – ett land där han aldrig varit, försökte han ta sitt liv.

Reza har växt upp i Iran och aldrig varit i Afghanistan.
Reza har växt upp i Iran och aldrig varit i Afghanistan. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Reza kom som sjuttonåring till Sverige. Det var för två år sedan.

Hans familj kommer från Afghanistan, men flydde undan krig och terror till Iran. Själv har Reza växt upp i Iran och aldrig varit i Afghanistan. Men livet för afghanska flyktingar är svårt, även i Iran. Reza levde i ständig oro för att polisen skulle hitta honom och utvisa honom till Afghanistan. Eller att han skulle tvångsrekryteras till kriget i Syrien, trots att han fortfarande var ett barn. Till slut såg han ingen annan utväg än att fly.

Stäng

CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – veckans bästa journalistik från SvD direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Därefter har kommuner och Migrationsverket tvingat honom att flytta, från det ena stället till det andra. Först bodde han i Malmö, sen fick han flytta till Göteborg. Därifrån flyttades han vidare till Örebro, sen till Karlskrona och slutligen till Stockholm.

    Annons
    X

    De ständiga uppbrotten, att ta farväl till boende, vänner och klasskamrater, har varit tunga. På något sätt har han ändå lyckats klara att fortsätta gå i skolan. Men nu är det svårt med motivationen. Reza har fått sitt tredje och sista avslag på sin asylansökan. I och med detta ställdes han på gatan. Svenska vänner hjälper honom nu med mat och husrum.

    När andra avslaget kom fick jag ont i bröstet och ont i magen.

    Det jobbigaste är att man inte har några rättigheter, inte längre har någonstans att bo, säger han.

    – När jag kom till Sverige ville jag plugga jättehårt, lära mig språket och bli något. När jag fick mitt första avslag på min asylansökan kändes det jättejobbigt. När andra avslaget kom fick jag ont i bröstet och ont i magen. Jag mådde jättedåligt och kunde varken äta eller sova. När tredje avslaget kom fick jag samtidigt veta att min mamma blivit sjuk. Mammas faster ringde mig och sa: gör något! Vi kan inte ta hand om henne längre. Jag tänkte: detta är slutet på mitt liv. Jag har inget att förlora.

    Barnombudsmannen ser brister i mottagandet av ensamkommande barn och unga, och vill åtgärda i form av information och stödsamtal. Men medan myndigheterna diskuterar hur de bäst ska hjälpa de unga, uppger ungdomarna själva att främsta orsaken till att de mår dåligt är oro för avslag och utvisning: ”Att prata hjälper oss inte”, menar de.

    Rezas mamma och lillebror är hans enda familj.

    – De är de viktigaste i mitt liv. Men de lever som illegala flyktingar i Iran. Min lillebror togs av iransk polis och deporterades till Afghanistan. Det gick inte längre, och jag försökte ta livet av mig. Jag hade tidigare fått hjälp av en psykolog. Nu tog jag alla sömntabletter jag fått på en gång.

    Rezas lillebror har lyckats fly från Afghanistan till Österrike. Men hans mamma är fortfarande sjuk och Reza är orolig för henne. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

    Sverige ska inte blunda för sanningen. Det är sant att talibaner dödar oss.

    Reza hann få hjälp i tid. Idag känner han sig lite bättre. Hans lillebror har lyckats fly från Afghanistan och är nu i Österrike. Men deras mamma är fortfarande sjuk. Reza är orolig för henne. För flyktingar i Iran är det mycket dyrt att gå till doktorn.

    Han oroar sig också för att utvisas till Afghanistan. För till Iran får han inte komma tillbaka.

    – Jag tänker varje dag: vad ska jag göra i Afghanistan? Jag har aldrig varit där. Jag är rädd för att åka dit. Jag är livrädd för det!

    Vad vill du säga till Sveriges regering?

    – Sverige ska inte blunda för sanningen. Det är sant att talibaner dödar oss. Det är sant att vi inte har någonstans att bo. Det är sant att Afghanistan inte är säkert. De måste förstå att det är farligt i Afghanistan för alla oss som flytt till Sverige. Det är krig. Det är inte säkert, som Migrationsverket säger. Jag kan tala lite dari, men många kompisar har iransk dialekt och blir hånade av de som är uppväxta i Afghanistan. Det är som att vi är utan identitet.

    Vad skulle du helst vilja göra, om du fick välja?

    – Jag vill gärna vara kvar i Sverige. Jag har ingen annanstans att ta vägen. Men om jag får stanna och läsa klart skolan skulle jag gärna vilja bli kock.

    Fotnot: Reza heter egentligen något annat.

    Annons

    Reza har växt upp i Iran och aldrig varit i Afghanistan.

    Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 2

    Rezas lillebror har lyckats fly från Afghanistan till Österrike. Men hans mamma är fortfarande sjuk och Reza är orolig för henne.

    Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 2 av 2
    Annons
    X
    Annons
    X