Annons

”Detta är början på en svältdöd för ärorika NKS”

Foto: Tomas Oneborg

Drömmen om det högspecialiserade sjukhuset som en kronjuvel i landstingets sjukvård är falsk. Rutinsjukvård är ett omistligt fundament i varje sjukhusorganisation, skriver Michael Broomé, överläkare och docent.

Under strecket
Publicerad
Bild 1 av 1

DEBATT | NYA KAROLINSKA

När sjukhusledningen meddelar att vi ska spara in på fikabröd och växelsamtal känns det som ett hån. De flesta av oss i vårdpersonalen arbetar med de sjuka patienterna, forskning och undervisning och har inte haft någon del i de många dåliga beslut som lett fram till den nuvarande situationen. Nu väntar dessutom varsel av läkare och undersköterskor på det nya sjukhuset.

Ett universitetssjukhus är en mycket komplex organisation och ingen enskild människa har kunskap om alla medicinska, ekonomiska och organisatoriska aspekter på den sjukvård, forskning och utbildning som bedrivs. Många beslut har fattats av respektlösa politiker som saknat även de mest basala kunskaper om sjukhusets olika funktioner. Okunnighet är kanske en förutsättning när någon väljer att göra så stora förändringar som på NKS. Personer med djupare insikter skulle ha visat större respekt för de befintliga arbetsformerna.

När vi nu ska reda upp i röran efter ett par decenniers felaktiga beslut är ett viktigt hinder att många av de personer som bidragit till problemen fortfarande har ledande befattningar i landstinget och på sjukhuset. Dessa personer har förstås ambivalenta känslor inför att avslöja hur djup krisen är. Minst hälften av chefer som svor sin trohet till den tidigare ledningen och organisationsförändringen i debattartikeln ”Karolinskas ledning: Vi har skapat vår egen modell” i SvD 21 mars 2018 har fortfarande kvar sina befattningar. Dessa personer är inte nödvändigtvis odugliga, men de utgör hinder när en korrekt problemanalys ska göras eftersom de troligen inte bara har patienternas bästa för ögonen utan också försöker minimera sin egen skuld.

Annons
Annons

Det är lätt att göra en lång lista på hårresande misstag i planering och bygge, som exempelvis att det saknas hundratals arbetsplatser för både läkare, sjuksköterskor och sekreterare, massor av jourrum, parkeringsplatser och cykelställ, rum för anhörigsamtal och vårdkonferenser. Listan kan göras längre och är sorglig, men utgör inte huvudproblemet.

Mycket fokus har också hamnat på de hundratals miljoner kronor som gått förlorade till konsulter på Boston Consulting Group. Viktigare än dessa förlorade pengar är att förstå det nuvarande problemet och hur man ska gå vidare för att minimera fortsatta förluster av kunskap och pengar.

Tanken med ett högspecialiserat sjukhus där så kallad rutinsjukvård skalats bort är felaktig. Rutinsjukvård är i själva verket fundamentet för varje sjukhus och utgör förutsättningen för inte bara forskning och utbildning utan också för att upprätthålla kompetens hos de team som utför kirurgiska ingrepp, kateterinterventioner och annan specialiserad vård på mer sällsynta fall. Allra tydligast är det kanske när det gäller de 15–20 traumakirurger som krävs för året-runt-dygnet-runt-beredskap som nu enbart gör enstaka avancerade kirurgiska ingrepp per person och månad och därför riskerar att tappa kompetens på några års sikt. Samma problem gäller förstås också de undersköterskor, sköterskor och andra läkare som också är viktiga delar i traumateamen. Man törs nästan inte tänka tanken på effekterna av ett större terrorattentat i Stockholm när intensivvårdsavdelningarna är ständigt fulla och mycket kirurgisk verksamhet outsourcats till privata vårdgivare som inte ingår i akutberedskapen.

Annons
Annons
Bild 1 av 1

Framtida personalförsörjning är akut hotad av att utbildningsplatser för blivande sjuksköterskor och läkare är otillräckliga på NKS eftersom stor del av rutinsjukvården bedrivs hos privata vårdgivare. De som upphandlat denna vård har inte förstått att patienterna inte bara är en handelsvara på en marknad utan också en produktionsresurs som möjliggör utbildning och därför är en nödvändig del i en kunskapsorganisation.

Den nye sjukhusdirektören Björn Zoëga står nu inför att minska personalen i takt med att sjukvårdsproduktionen minskat för att komma till rätta med de horribla ekonomiska underskotten. Detta är början på en svältdöd för det ärorika sjukhuset. Med ett fortsatt högspecialiserat uppdrag och färre patienter kommer subspecialiseringen med nödvändighet bli större och större, vilket gör vården per patient inte bara allt dyrare utan troligen också sämre. Fler och fler jourlinjer kommer att krävas och stora risker uppkommer för att rätt erfarenhet och kompetens inte finns på plats när det verkligen gäller.

Den nya sjukhusbyggnaden räcker nätt och jämnt för att inhysa det befintliga högspecialiserade uppdraget och det är otänkbart att dessutom klara av utbildning, forskning och rutinsjukvård i lokalerna. Det är därför mycket ödesmättat att sälja ut gamla Karolinskas (GKS) lokaler för att kortsiktigt spara pengar. Målet måste i stället vara att återfå kontrollen över den outsourcade rutinsjukvården och erbjuda dessa patienter vård och personalen som lämnat sjukhuset nya attraktiva anställningar i anslutning till NKS. GKS tomma lokaler är därför en mycket viktig strategisk resurs för att återskapa ett komplett och fungerande sjukhus. Beslut om detta ligger på den politiska nivån, men det är sorgligt att se att den nya sjukhusdirektören undviker denna problemanalys.

Michael Broomé
överläkare, ECMO intensivvårdsavdelning NKS, docent i anestesi och intensivvård, Karolinska Institutet, docent i medicinsk teknik, KTH

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons