X
Annons
X

Jonas Nordin: Detaljerade vyer över småstaden Stockholm

Under 1700-talet var vedutamåleriet en populär konstform. Veduta är italienska och betyder utsikt. Breda stadspanoramor med noggrant återgivna byggnadsverk är vad som främst karakteriserar genren. Det finns ingen tydlig avgränsning mot andra former av landskapsmålningar, men höga himlar, ett pittoreskt folkliv i förgrunden och gärna stora vattenytor i mellanplanet är utmärkande. Stilarten utvecklades i Italien och Frankrike under 1600-talet och hade en inspirationskälla i det nederländska realistiska landskapsmåleriet. Topografisk exakthet åstadkoms med hjälp av camera obscura, en optisk hålkamera som återgav en projektion av motivet. Vedutamåleriet stod måhända inte högt i kurs vid Europas konstakademier, men fick desto mer skjuts av den tilltagande turismen inom högreståndskretsar. Från bildnings- och nöjesresan till Italien hembragte man gärna en målning för att minnas vad man sett.

I Sverige dröjde det en bra bit in på 1700-talet innan vedutamåleriet fick fäste. Den förste och kanske ende renodlade utövaren av denna konststil var Johan Sevenbom (1721–1784). Hans bevarade produktion är rätt begränsad och hänför sig framför allt till två serier: en svit om sex målningar avbildande de kungliga slotten samt femton Stockholmsvyer. Hans berömmelse eller rentav popularitet kommer framför allt av Stockholmsbilderna, medan slottssviten är mera okänd. Om Sevenboms personliga förhållanden är mycket lite känt. Så långt det låter sig göras har dock förre stadsantikvarien i Stockholm
Björn Hallerdt försökt teckna hans liv och verk i boken
Sevenboms Stockholm. Johan Sevenbom – förnyare av svensk landskapskonst under 1700-talet (Stockholmia förlag, 187s).

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X