Johan Cullberg:Det välstädade samhället – och dess pris

Under stora delar av det förra seklet hölls sinnessjuka, alkoholister och ”vanartiga pojkar” inlåsta på svenska anstalter. I en nyutkommen antologi undersöks livet bakom lyckta dörrar ur de fängslades perspektiv.

Under strecket
Publicerad

En patient vid Beckomberga sjukhus, som fungerade som mentalvårdsanstalt fram till nedläggningen 1995.

Foto: Ragnhild Haarstad / TT
Annons

Fängelseinspektören: Men vad har du egentligen att beklaga dig över?
Straffången nummer 162 Berggren: ”Jag har ej fått böcker på sju månar.”
Inspektören: ”Böcker! Du är ju straffånge. Inte är du här för att läsa böcker.”

Hur man ska ta hand om personer som stör eller riskerar samhällets trygghet har alltid varit, och kommer alltid att vara, en kontroversiell fråga. En nyutkommen antologi, ”Inspärrad – röster från intagna på sinnessjukhus, fängelser och andra anstalter 1850-1992” (Red. Roddy Nilsson och Maria Vallström, Nordic Academic Press) ger röst åt några av dem som ”avskilts och spärrats in” mellan det sena 1800-talet och fram till slutet av 1900-talet. Under den perioden växte, parallellt med modernismen, ett nytt samhällstänkande fram. Tack vare en undan för undan anpassad lagstiftning kunde ansvaret för rättsskipning, omsorg och vård delegeras till statliga och lokala myndigheter som skulle hålla efter brister och överträdelser. Bokens idé är att lyfta fram de inspärrades perspektiv, så som de kommer fram i handlingar och klagobrev till institutionernas ledning eller tillsynsmyndigheter.

Annons
Annons
Annons