Daniel Braw:Det totala krigets motstridiga väsen

Historikern David A Bell söker det totala krigets och den moderna krigföringens ursprung i 1800-talets Frankrike. Framställningen är vågad och seriös, men liknelserna med dagens krigföring är inadekvata och hans snäva fokus utesluter det europeiska perspektivet.

Under strecket
Publicerad
Annons

Begreppet ”Totalt krig” löper, som alla andra populära begrepp, en permanent risk att förlora sin mening: det är antingen alltför tillämpbart – i någon mån är alla moderna krig, som Churchill hävdade, totala – eller också så precist definierat att inget faktiskt krig förmår uppfylla alla kriterier. Det and­ra världskriget, det kvintessentiella totala kriget, var förvisso totalt för Storbritannien, Tyskland och Sovjetunionen – men var det, till exempel, totalt för USA?

En ytterligare svårighet begreppet delar med andra av likartad popularitet är en grundläggande vaghet. Vad är det egentligen som är totalt i ett totalt krig? Erich ­Ludendorff beskrev i sin bok ”Der totale Krieg” (1935) hur den nya tidens krig ”inte bara är en angelägenhet för stridskrafterna, utan också omedelbart berör samtliga enskilda liv och själar i de krigförande folken”. Krigsskådeplatsen i egentlig mening hade, enligt Ludendorff, expanderat och omfattade numera de krigförande folken som helhet: folken var mål för krigshandlingar i lika hög grad som de militära förbanden. ”Kabinettskrigens tid och tiden för krig för begränsande politiska mål”, hävdade Ludendorff, ”är förbi.”

Annons
Annons
Annons