Annons

Martin Thomasson:Det totala estetiska kriget är här

Reklam och marknadsföring har blivit den helt dominerande meningsskaparen i vår värld, menar filosofen och f d bankrånaren Bernard Stiegler. De samtida bildteknologierna är totalt i händerna på företagen och reklamen står numera för den sociala kontrollen. Det råder krigstillstånd. Och striden kommer att utkämpas på teknologins område.

Under strecket
Publicerad

Vi lever i en tid av armod med avseende på symboliserandets praktik. Så vill den franske filosofen Bernard Stiegler sammanfatta och beskriva ”vår” samtid i sin senaste bok De la misère symbolique (Galilée, 194 s). Vad är då detta symboliserandets armod som Stiegler menar breder ut sig på framförallt estetikens och politikens område? För Stiegler är det skäligen enkelt: det innebär en tilltagande utarmning av möjligheten att skapa mening på en estetisk och politisk nivå. Frågan om den estetiska erfarenheten har alltmer fått stryka på foten till förmån för marknadskrafternas penetrering av våra sinnen och vår sensoriska miljö. Marketing- och reklamkulturen har helt enkelt blivit den dominerande bäraren av kommunikation, identifiering och symbolisering på en världslig nivå, om vi skall följa Stieglers utvärdering av samtiden. Detta kallar på en radikal motaktion i form av ett filosofiskt och politiskt tänkande som förmår kritiskt undersöka de kulturella och teknologiska betingelserna för nervsystemets visuella och akustiska närmiljö.

Annons

Stieglers bok är allt än en sorgesång över marknadskrafternas utmanövrering av konsten på konstens eget område. I en serie analyser av bland annat Alain Resnais film ”On connait le chanson” (1997), Gilbert Simondons individuationsbegrepp och Bertrand Bonellos film ”Tiresia” (2003) beskriver Stiegler hur marknadsföringskulturen och dess hegemoniska kontroll över samtidens visuella och akustiska teknologier implicerar en sorts hemsökelse av våra medvetanden, vilket har förvandlat det moderna subjektet till ett konsumtionssubjekt. Med Stieglers radikala synsätt är vi moderna människor att betrakta som buktalardockor för varumärken, varor och produkter. Den ”generella synkroniseringen” av våra medvetanden och tidsbaserade medier som film och television betyder dessutom, enligt Stiegler, att det idag mer än någonsin är av största vikt för konsten, framförallt den bildbaserade, att vårda sig om sin förmåga att skapa möjligheter för tänkandet och sinnena som inte låter sig reduceras till enkelt reproducerbara koncept. Konsten måste utmana men inte genom provokation (flyttandet av gränserna för vad som betecknas som god smak – detta modernismens credo – har dokusåporna för länge sedan tagit hand om). Den måste istället ta det faktum på allvar att estetiken är ett fält där nya tankevärldar mest radikalt kan vårdas och uppfinns på nytt. Vad vi idag saknar är helt enkelt konst och bilder, konstnärliga praktiker och strategier som problematiserar det politiska fältet. Omvänt lider vår kultur en skriande brist på ett politiskt tänkande som förmår artikulera det som alltid varit konstens privilegierade domän alteriteten, det vill säga ett objekts, fenomens eller subjekts icke-assimilerbara annorlundahet.

Annons
Annons
Annons