X
Annons
X

Lars Nystedt: Det tog tid att få världens klockor att gå i takt

Solen är - och har alltid varit - vår fundamentala klocka. Genom sitt uppdykande på morgonen väcker den naturen till en ny dag. Med sitt högsta läge på himlen anger den middagstiden och med sitt försvinnande slutligen talar den om att dygnets aktiva del är avslutad, även om människan med sin möjlighet till artificiellt ljus inte längre behöver följa solens anvisningar.
Emellertid är inte solen så konstant i sin lunk runt jorden som man skulle kunna tro. Soldygnen (definierade som tiden från att solen står rakt i söder tills att den gör så nästa gång) är inte alls lika långa. Detta beror bland annat på att jordens bana runt solen inte är en perfekt cirkel utan svagt ellipsformad. Det längsta dygnet på året är faktiskt fyrtio sekunder längre än det kortaste.
Detta gör att man har definierat en så kallad medelsol, som visserligen inte skiner på himlen, men som vandrar i precis samma takt runt jorden året om och definierar en "medelsoltid". Ibland går medelsolen före den sanna solen, ibland efter. Men om man
går över till medelsoltid behöver man inte rucka klockorna varje dygn på grund av att de är jämnare i sin gång än solen! Skillnaden mellan sann soltid och medelsoltid kallas för "tidsekvationen" och utgör som mest 15 minuter. Det är oerhört märkligt att tidsekvationen var känd redan för antikens astronomer med deras relativt primitiva instrument. Men astronomen Ptolemaios på 100-talet e Kr omnämner den i sitt stora verk "Almagest". Övergången till medelsoltid skedde under 1800-talet: i London redan 1792, i Paris 1816 och i Stockholm först 1841.

Genom att uppfinna klockan har människan fått en möjlighet att översätta solens gång till siffror och man kan, till exempel, stämma möte med någon "klockan tolv", och båda kommer ungefär samtidigt då solen står rakt i söder. Emellertid är det så att solen inte samtidigt står i söder överallt på jordklotet. Middagsdags flyttar sig runt jorden med en hastighet av femton longitudsgrader per timme, och det är endast på platser med samma longitud som klockor satta
efter solen visar samma tid, den så kallade lokala tiden. Detta är dock inte något problem så länge man inte har att göra även med klockor från en annan longitud.
Men med järnvägarnas ankomst blev situationen annorlunda. Ett tåg från Stockholm till Göteborg startar på Stockholmstid, gör ett stopp i Laxå, där lokal tid ligger 15 minuter senare än Stockholmstid och kommer till Göteborg på Göteborgstid som ligger ytterligare 15 minuter efter. Hur skall man sätta klockan på tåget? Det är svårt att kontinuerligt rucka klockan så att den stämmer överens med lokal tid där tåget är just då. Järnvägarna behövde en enhetlig tid för hela Sverige. En sådan infördes också på 1850-talet då Göteborgstid valdes att gälla för alla statsbanor. Då utrustades också stationerna med klockor med dubbla minutvisare. Den ena visade järnvägstid och den andra lokal tid. Senare, år 1878, fick hela Sverige en enhetlig tid som bestämdes till att vara tolv minuter senare än lokal medelsoltid vid Stockholms gamla
observatorium.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X