Annons

Janerik Larsson:Det svåra med demokrati

OSLO 20180117. Regjeringen Solberg på Slottsplassen etter ekstraordinært statsråd på Slottet. Statsminister Erna Solberg (H), finansminister Siv Jensen (Frp), kulturminister Trine Skei Grande (V), klima- og miljøminister Ola Elvestuen (V), minister for høyere utdanning og forskning Iselin Nybø (V), eldreminister Åse Michaelsen (Frp), bistands- og utviklingsminister Nikolai Astrup (H), justis- og innvandringsminister Sylvi Listhaug (Frp), barne- og likestillingsminister Linda Hofstad Helleland (H), kunnskapsminister Jan Tore Sanner (H), kommunal- og moderniseringsminister Monica Mæland (H), næringsminister Torbjørn Røe Isaksen (H), utenriksminister Ine Eriksen Søreide (H), forsvarsminister Frank Bakke-Jensen (H), helseminister Bent Høie (H), samferdselsminister Ketil Solvik-Olsen (Frp), arbeids- og sosialminister Anniken Hauglie (H), landbruks- og matminister Jon Georg Dale (Frp), fiskeriminister Per Sandberg (Frp) og olje- og energminister Terje Søviknes
OSLO 20180117. Regjeringen Solberg på Slottsplassen etter ekstraordinært statsråd på Slottet. Statsminister Erna Solberg (H), finansminister Siv Jensen (Frp), kulturminister Trine Skei Grande (V), klima- og miljøminister Ola Elvestuen (V), minister for høyere utdanning og forskning Iselin Nybø (V), eldreminister Åse Michaelsen (Frp), bistands- og utviklingsminister Nikolai Astrup (H), justis- og innvandringsminister Sylvi Listhaug (Frp), barne- og likestillingsminister Linda Hofstad Helleland (H), kunnskapsminister Jan Tore Sanner (H), kommunal- og moderniseringsminister Monica Mæland (H), næringsminister Torbjørn Røe Isaksen (H), utenriksminister Ine Eriksen Søreide (H), forsvarsminister Frank Bakke-Jensen (H), helseminister Bent Høie (H), samferdselsminister Ketil Solvik-Olsen (Frp), arbeids- og sosialminister Anniken Hauglie (H), landbruks- og matminister Jon Georg Dale (Frp), fiskeriminister Per Sandberg (Frp) og olje- og energminister Terje Søviknes Foto: Poppe, Cornelius / TT NYHETSBYRÅN
Under strecket
Publicerad

Det alltid förträffliga folket är en problematisk fantasiskapelse. Det skrev Richard Swartz i sin DN-krönika och pekade då bland annat på föreställningen at folkomröstningar är ett okomplicerat demokratiskt grepp:

Folkomröstningen är förstås den direktaste och bokstavligen mest populistiska formen av demokratisk maktutövning. Men i ett modernt, komplext och framför allt oöverskådligt samhälle med ett dagligt flöde av nödvändiga beslut är den – annat än som sällsynt undantag – en administrativ omöjlighet. Dessutom intellektuellt ohederlig och primitiv: nästan inga problem låter sig lösas genom att göra tummen upp eller ner. Ironiskt nog blir därför den folkomröstning som politiker utlyser en omyndighetsförklaring av både den representativa demokratin och av dem själva. Politikerna abdikerar.

Men även den representativa demokratin har sina svaga sidor. De amerikanska författningsfäderna var därför mycket noga med att i Bill of rights garantera medborgarna rättigheter som de valda inte kunde beröva dem.

Att de valda sällan är oklanderliga helgon hör till bilden. Under valrörelsen i år avlägsnade sig ett antal kandidater - ofta riksdagsledamöter - från valsedlar i olika partier på grund av trixande med reseräkningar med mera.

Annons
Annons

Nya partier har särskilt stora problem med kandidater med tveksamt förflutet. Vi som kommer ihåg Ny Demokrati vet en del om den saken. De nordiska populistpartierna (Dansk folkeparti, norska Fremskrittspartiet, finländska Sannfinländarna) har haft rader av sådana bekymmer.

Fremskrittspartiets mångårige ledare Carl I Hagen lyckades rensa ut mycket rejält i sitt parti men han behövde själv rensas ut innan det partiet var moget att sitta i en borgerlig regering. De båda partier som i Norge sökt göra Frp till den politiskt centrala frågan har fått stora opinionsproblem. Venstre har gått in i Erna Solbergs och Siv Jensens regering i januari och nu ska Kristelig folkeparti förhandla om sin regeringsmedverkan eftersom alternativet sannolikt var att försvinna från stortinget i nästa val.

Sverigedemokraterna sliter hela tiden med allehanda bekymmer. Både kandidater och politiska tjänstemän har inte sällan ett förflutet som inte inger väljarrespekt. Det förunderliga är väl snarast att så många väljare bortser från sådant därför att de uppenbart ser något annat när de väljer SD.

Ett vanligt grepp är att hävda att ”det blir som i Ungern” som SDs riksdagsledamöter får utöva det inflytande väljarna gett dem.

Jag tror att man då underskattar väljarna. Den ungerska situationen har inga likheter med den svenska och tanken att SD skulle bli lika starkt som Orbans parti ter sig milt sagt långsökt.

Frågan är väl snarast om de partier som nu sedan december 2014 gjort SD till huvudrollsinnehavaren i svensk politik gjort ett klokt val. Har man den vägen framgångsrikt förklarat för väljarna varför de borde välja andra partier?

Höstens politiska process har knappast förstärkt en sådan argumentation.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons