Annons
X
Annons
X
Konst
Recension

Leontine Arvidsson Det storslagna och överväldigande möter det lilla och ömtåliga

En förvånande lätthet råder bland Leontine Arvidssons spretiga skulpturer av armeringsjärn. Likt mobiler hänger de från taket i en utställning där varje gest har sin mening, varje avtryck sitt värde.

Leontine Arvidsson, installationsvy på AnnaElle gallery.
Leontine Arvidsson, installationsvy på AnnaElle gallery. Foto: AnnaElle gallery

Leontine Arvidsson

Genre
Utställning
Var
AnnaElle gallery, Karlavägen 15 B

TOM 9 april

När du i stilla vredesmod under något möte raderar ut ett ord eller en mening i anteckningsblocket genom att systematiskt stryka över det med bläckpennan skapar du ett litet svart moln som kanske till och med gör hål i pappret. För Leontine Arvidsson blev sådana konfigurationer utgångspunkten för de konstverk hon har arbetat med de senaste åren. Likt överdimensionerat klotter tog hennes skulpturer i tillknycklade armeringsjärn spretigt och aggressivt över hela rummet.

I sin andra utställning på AnnaElle har Leontine Arvidsson utvecklat detta grepp. De svarta och spretiga skulpturerna finns kvar, men nu har de delvis och i olika hög grad täckts med ett tunt tyg, vilket har badats i acrystal. När acrystalet har torkat, bildas en tight liggande form omkring järnen. Utställningstiteln ”med omsvep” kan alltså förstås bokstavligt.

De nya verken gör det tydligt att Leontine Arvidsson arbetar med att redovisa sina processer. Om hon med de tidigare skulpturerna ville lyfta fram och förstora den raderande gestiken och ge den ett estetiskt tilltal verkar hon nu mer fokusera på de skeenden vilka ligger bakom varje enskilt verk.

Annons
X

Varje gest har en mening, varje avtryck har ett värde. Veckningen i de tight omslutande tygerna känns viktig och betydelsebärande. Leotine Arvidsson vill inte dölja någonting, vilket också kan ses i det teckningar/målningar på tunt tyg som ackompanjerar skulpturerna. Här har varje penseldrag, varje streck, bevarats, vilket ger ett liknande kaotiskt intryck som de knyckliga skulpturerna.

Ändå råder det en förvånansvärd lätthet i utställningen, vilket delvis hör samman med inget av verken i det första rummet tillåts nå golvet. Istället hänger de, likt mobiler från taket och blir på så vis också rörliga, fläktar till och rör sig av vinddraget.

Leontine Arvidsson, installationsvy på AnnaElle gallery. Foto: AnnaElle gallery

Hängningen i andra rummet är annorlunda. Här möter dels utställningens största verk, en skulptur som tycks klättra från golv upp över nästan hela fondväggen, dels några mycket små och skira teckningar. Kontrasten mellan det storslagna och överväldigande och det lilla och ömtåliga är slående, men ändå griper den inte riktigt tag i mig. Skillnaden dem konstverken är både för stor (i tilltal) och för liten (aspekter av samma frågeställning) vilket gör att helheten tappar i dynamik.

Anslaget i det första rummet känns betydligt mer genomarbetat. Skulpturer hänger interfolierat med teckningar/målningar. Och eftersom dessa är utförda på nästan flortunt tyg kan de andra verken ses genom dem. Konstverkens individuella processredovisande får här träda tillbaks för ett gemensamt tilltal vilket gör hängningen till en sammanhängande installation.

I helheten blir de enskilda verken svårare att överblicka: seendet begränsas både graden av täthet i tygernas väv och närheten mellan verken. Det lämnar å andra sidan mer åt betraktaren. I rörelsen mellan distans och närhet finns mycket att upptäcka. Det är utan omsvep en mycket spännande utställning.

Annons
Annons
X

Leontine Arvidsson, installationsvy på AnnaElle gallery.

Foto: AnnaElle gallery Bild 1 av 2

Leontine Arvidsson, installationsvy på AnnaElle gallery.

Foto: AnnaElle gallery Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X