SvD Perfect Guide
Annons

Hugo Rehnberg: det stora dietkriget

Foto: Pexel
Text: Hugo Rehnberg - 9 juni 2017

Chefen var blodröd i ansiktet.

– Du kommer döda ditt barn med den där förbannade vegandieten.
Min kollega – en hippiedoftande formgivare som just förklarat att hans ettårige son inte tilläts komma i närheten av kött – tog påhoppet med fattning.

– Men skärp dig, du kommer få hjärtinfarkt av allt rött kött du trycker i dig.

– Hur fan ska pojken kunna växa om han inte får i sig proteiner?

– Det är en massa proteiner i grönsaker. Och så finns alltid sojabönor.

– SOJABÖNOR. Det är väl ingen hamster ni fostrar. Ni låter era politiska uppfattningar gå före pojkens välmående.

Vid det här laget hade även formgivarens ansikte antagit en mörkare färg. Och nu var han på väg upp ur sin kontorsstol.

– Du ska ge fan i att förklara hur jag ska fostra mitt barn.

Här tvingades jag kliva in för att inte samtalet skulle övergå till regelrätt slagsmål. Och det är inte den första dietdiskussionen som slår över till bråk.

Det mest infekterade dietkriget på senare år har utkämpats mellan fettfundamentalisterna och kolhydratkramarna. På tv, radio, internet – och hemma vid middagsborden. Båda lägren lika predikande och kategoriska – och båda lika överdrivna när de ska klargöra hur sjukdomsframkallande motståndarsidans kostmodell är.

Jag fascineras av de här känslostormarna. Jag menar, det är mat vi pratar om. Dessutom borde historien lärt oss att bantningsmetoder kommer och går. De flesta biter sig fast i något år eller två innan någon ny mirakelkur förpassar dem till dieternas kyrkogård.

Bara under min livstid har normalbegåvade människor förespråkat en strikt banandiet för att få smalare midja. Och vem blir inte nostalgisk av Törnrosadieten (sov mer så hinner du inte äta) eller bomullsdieten (fyll ut gröten med bomullstussar för att fylla upp magsäcken)?Dietdiskussioner tycks aktivera reptilhjärnan och sätta intellektet ur spel. Kanske för att mat handlar om överlevnad.

Jag vet inte, jag. Själv är jag mest nyfiken på om färgdieten har någon comebackchans. För något decennium sedan upptäckte ett japanskt företag att snabbmatskedjorna ofta använde gult och rött i sina loggor, vilket påstods öka aptiten. Därför tog de fram glasögon med blåtonade linser som skulle bäras som ett slags vaccin mot McDonald’s lömska färgsättning.

Briljant.

Annons