Annons

Joakim Molander:Det som räknas går inte att räkna

Om polisen gör alkotester i rusningstrafik får man upp statistiken vad gäller genomförda alkotester. Men det mer svårmätbara värdet – nyktra bilförare – påverkas knappast alls. Detta är ett exempel på hur ­resultatstyrning av verksamheter kan missa målet.

Publicerad

Förvaltningspolitik är en benämning på politiska beslutsfattares försök att påverka den offentliga förvaltningen att agera effektivt i enlighet med politiska mål och riktlinjer. Under de senaste åren har förvaltningspolitikens huvudinstrument blivit det som på engelska kallas för results based management (resultatstyrning) och evidence based decision making (evidensbaserat beslutsfattande). Trenden har varit stark i hela västvärlden, men fått ett särskilt starkt genomslag i USA, Kanada, Australien, Storbritannien, Nederländerna och Sverige.

Grundidén i resultatstyrningen är förhållandevis enkel. Den utgår från att politiker formulerar övergripande mål, som förvaltningen operationaliserar i Specifika, Mätbara, Accepterade, Realistiska och Tidssatta (förkortat SMART) undermål. Enligt det viktiga mätbarhetskriteriet ska varje undermål göras mätbart, vilket möjliggör en kontinuerlig kvantitativ uppföljning av verksamhetens resultat. Dessa mätresultat möjliggör insyn i och kontroll av den offentliga förvaltningen och erbjuder därtill underlag för både politikers och myndigheters beslutsfattande. Resultatstyrningens förespråkare menar att detta leder till att den offentliga verksamhetens kvalitet, produktivitet och effektivitet ökar samtidigt som insyn, kontroll och ansvarutkrävande underlättas.

Annons
Annons
Annons
Annons