Annons
X
Annons
X

Leif Lewin: Det sociala kapitalet och dess sönderfall

ENGAGEMANG FÖDER ENGAGEMANG. Det glesnar omkring oss, skriver årets skytteanske pristagare Robert Putnam. Familjerelationerna, vänskapsbanden och grannkontakterna försvagas, föreningslivet klingar av. Effekten blir minskat politiskt deltagande och ett ökat misstroende mot politiker.

Robert Putnam.
Robert Putnam. Foto: FREDRIK SANDBERG/TT

2006: ROBERT PUTNAM

Äntligen!, lyder som bekant det välkända utropet, när ett av våra stora akademiska pris tillkännages. Samma kommentar skulle kunna göras till valet av årets skytteanske pristagare – men den här gången alls utan ironi. Pristagaren är nämligen världsberömd, ja han har rent av betecknats som ”världens idag mest inflytelserike statsvetare”, han är sedan länge ett av de het-aste namnen i spekulationerna om vem som skall få skytteanska priset och har blivit nominerad allt sedan priset började delas ut för tolv år sedan. Men rykten om ständigt nya böcker har fått priskommittén att avvakta. Nu är det emellertid hög tid att belöna honom. 2006 års pris går till Robert Putnam, professor i statskunskap vid Harvard University och det sociala kapitalets främste teoretiker. Den stora demokratin beror på den lilla, säger Putnam. Den som är aktiv i föreningar och klubbar deltar också mera i det nationella politiska livet.

Som alla stora sanningar verkar teorin i efterhand enkel och självklar. Men då bör man komma ihåg
att den motsatta ståndpunkten länge var den förhärskande. Så kallade särintressen ansågs vara ett hot mot demokratin. Ingenting får komma emellan medborgaren och allmänviljan, utropade Rousseau. Helhetens intresse, inte delens, skall vara vägledande för politiken, menade Burke. Så enades radikaler och konservativa i sin skepsis mot sammanslutningarnas växande roll i det politiska livet.

I den bok som innebar hans internationella genombrott, ”Making Democracy Work” (1993, på svenska ”Den fungerande demokratin”, SNS Förlag, 1996), ställde Putnam den mycket konkreta frågan, varför demokratin fungerar så väl i Norditalien och så dåligt i Syditalien. I förstaupplagan preciserades frågeställningen till och med i form av en karta, som mycket tydligt pekade ut vilka dessa två helt olika områden är. Den forskning som Putnam och hans medarbetare satte i gång för att besvara frågan har beskrivits som ett enda stort fiskeäventyr. Utan förutfattade meningar gav de sig ut på okänt vatten och kastade ut nätet utan att så noga veta vad de skulle få för fångst. En mycket stor mängd data samlades in och ett antal konventionella kunskaper ställdes på huvudet. Föreningslivet blev som sagt huvudförklaringen, föreningslivet i ett historiskt perspektiv. Alla typer av föreningar verkade korrelera med högt politiskt deltagande. Det rådde till och med ett positivt samband mellan den fungerande demokratin och antalet aktiva i kyrkokörerna under medeltiden!

Annons
X

Förtroende heter den kausala länken i denna förklaringskedja, ett nyckelord i så gott som all statsvetenskaplig teoribildning nu för tiden, inte bara i Putnams tappning. Genom deltagande i organisationer av olika slag vidgar människan sina vyer och övervinner sin naturliga misstänksamhet mot främmande människor. Hon skaffar sig ett nätverk av vänner. Hon upparbetar kort sagt ett socialt kapital. För den moderne, demokratiske medborgaren blir därigenom adressboken viktigare än plånboken.

Efter den stora uppståndelse denna bok gav upphov till har två begrepp kommit för att stanna i den statsvetenskapliga analysen av världens demokratier. Det första är ”det civila samhället”. ”I Europa bor Gud i det civila samhället”, skrev till exempel en ledande dagstidning för några veckor sedan för att förklara skillnaden mellan västerländsk demokrati och islamisk fundamentalism. Putnam har givit oss begreppsliga redskap för att bland annat pregnant kunna karakterisera något så invecklat som samspelet mellan människors politiska och religiösa trosföreställningar.

Bara för att man, numera får vi väl tillägga, kan skilja mellan politik och religion är dessa båda sfärer inte oberoende av varandra. Å ena sidan kan man ogilla en ståndpunkt men försvara rätten att få ge uttryck för den. Å andra sidan är respekten för andras trosuppfattning något helt annat än politiska förbud och censur. Det är bra för demokratin att det finns ett vitalt civilt samhälle som även hyser aktiva religiösa samfund som också kan få märkas i det yttre genom byggnader, måltider och klädstil men ingen får tvingas och ingen får heller bryta mot de lagar vi stiftat gemensamt.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Den andra innovationen är begreppet ”regional kultur”. Människors samverkan ger upphov till institutioner, som lever vidare genom århundradena och sätter sin prägel på dagens politiska liv. En ”Putnam-förklaring” är att kartlägga hur lokala traditioner uppstått och påverkar medborgarnas politiska beteende. Från min egen forskning erinrar jag mig en studie för 35 år sedan, som jag nu skulle beteckna som putnamsk, om olika sociala gruppers röstning på politiska partier. Därvid är det ett mycket besvärligt metodproblem att det kan finnas en regional variation i den beroende variabeln, i det här fallet röstningsbeteendet hos en viss socialgrupp. Så var fallet med bönderna: bönderna i norra Sverige röstar mera radikalt än bönderna i södra Sverige på grund av antipati mot den bolagshöger, som vid förra sekelskiftet lurade till sig deras skog för en billig penning. Ett annat exempel är den Putnam-effekt som identifieras av dagens välfärdsforskning som finner höga arbetslöshets- och sjukskrivningstal och ett starkt beroende av staten i Norrland, medan folk i Gnosjöandans Småland verkar klara sig staten förutan i sitt tätare och mera utvecklade civilsamhälle.

    Så gav kontrasternas Italien statsvetenskapen en fruktbar teori. Eller håller inte dessa resultat? Putnams forskning är i själva verket mycket omdiskuterad, vilket ju alltid är fallet med banbrytande arbeten, medan frånvaro av kritik snarast är ett tecken på att arbetet inte är av något större intresse. Man kan nämligen göra den invändningen att det också finns nätverk i Syditalien – nämligen maffian. Maffian är tvivelsutan skadlig för demokratin, ja var som bekant farligt nära att störta den tredje republiken såsom uppenbarades med all önskvärd tydlighet under den stora skandalen i början av 90-talet, när premiärministrar kunde knytas till lönnmördare, en tredjedel av parlamentsledamöterna åtalades för korruption och minst 27 av dem begick självmord av fruktan för nya avslöjanden. Putnams svar att man måste skilja mellan goda och dåliga föreningar innebär en avsevärd försvagning av teorin. Resonemanget riskerar att trivialiseras till den enkla logiken, att goda sammanslutningar får goda effekter och dåliga sammanslutningar dåliga effekter.

    Putnams bestseller följdes efter några år av en om möjligt ännu större framgång i och med ”Bowling Alone” (2000). Efter det att en första idé presenterats på ett symposium i Uppsala kunde Putnam i den färdiga boken redovisa en uppsjö data, inklusive nästan en halv miljon intervjuer, om det sociala kapitalet i USA – och, dessvärre, om dess successiva sönderfall. Under de senaste 25 åren har amerikanerna fått sämre kontakter med varandra i form av upplösta familjerelationer, försvagade vänskapsband, sämre grannkontakter och avklingande föreningsliv över huvud taget. De har till och med upphört att spela bowling tillsammans, eller man kanske snarast bör säga ”vi”, för Europa kom snabbt att känna igen sig i den bild Putnam målade upp. I stället går numera var och en och spelar för sig själv. Den moderne medborgaren är den ensamme medborgaren, den som tycker att han klarar sig bra på egen hand. Vår kontakt med omvärlden sköter vi så att vi på dagarna sitter framför datorskärmen och på kvällarna framför tv-skärmen.

    Den politiska effekten av det sociala kapitalets sönderfall är förödande. Det politiska deltagandet minskar, med sjunkande röstetal som den tydligaste varningssignalen. Misstron mot politikerna, däremot, ökar. Denna den allvarligaste utmaning som de västerländska demokratierna står inför i dag behandlas med övertygande empirisk evidens i den editerade volymen ”Disaffected Democracies: What”s Troubling the Trilateral Countries?” (2000).

    Efter publiceringen av ”Bowling Alone” började alarmklockorna ringa. Lysande recensioner, hyllningsseminarier, vetenskapliga priser, enorma försäljningsframgångar, elektronisk kommunikation med hemsidor och chattsidor avlöste varandra. President Clinton och premiärminister Blair hörde av sig och erbjöd sitt värdskap för konferenser och seminarier. Men naturligtvis saknades kritiker inte heller denna gång, ofta enfrågeteoretiker med deras svårartade kombination av egocentricitet och misstänksamhet. Normöverföringen mellan generationer höll på att upphöra genom att människor allt mera sällan åt familjemåltider tillsammans. Ville alltså Putnam återskapa det gamla familjeförtrycket? Barnen såg allt mindre av familjen. Ville då Putnam driva tillbaka kvinnan till köket? Det sociala kapitalet var bäst utvecklat i homogena samhällen. Var Putnam således emot invandringen? Högre utbildade upprätthöll nätverket bättre än lägre utbildade. Ville Putnam följaktligen gynna de redan privilegierade?

    Det finns en underrubrik till ”Bowling Alone”, som pekar framåt: ”The Collapse and Revival of American Community”. Putnam tror inte att det sociala kapitalets sönderfall är en irreversibel process. Det civila livet i Amerika har förnyats tidigare, senast för 150 år sedan efter inbördeskrigets fasor och under massinvandringens påfrestningar och möjligheter. Redan i huvudarbetet diskuterar han vad man kan göra åt situationen. Därefter har denna fråga blivit hans huvudåtagande. I det så kallade Saguaro-seminariet och i en organisation, som heter ”Better Together”, vilket också är namnet på en ny bok (2004), har han hållit en serie möten med ”ledare och intellektuella” runt om i USA om hur engagerade medborgare kan stärka förtroendet mellan medborgarna.

    Bland de många framgångsrika exemplen på denna sociala ingenjörskonst kan nämnas ett fattigt samhälle i Texas med huvudsakligen spansktalande befolkning som stimuleras att själva formulera sina mål och krav genom kontakter med företrädare för kyrkor och skolor, bibliotek i Illinois som förnyar sig inför hotet att dö genom konkurrensen från internet och i stället förvandlas till centra för social förändring, ett nedlagt skeppsvarv i New Hampshire som görs till ett forum för professionella dansare, ett förfallet, kriminellt och segregerat område i Massachusetts som genom dörrknackningsmetoden omskapas till ett välintegrerat, mångkulturellt samhälle, en experimentskola i Pennsylvania där frivilliga, huvudsakligen kvinnor över 35, hjälper elever med fattig bakgrund att läsa extra och förkovra sig, ett sömnigt och apatiskt samhälle i Oregon som genom insatser av entusiaster från 60-talet genom kedjereaktionernas goda cirklar höjt sin participationsnivå till en av de högsta i landet etcetera.

    Årets pristagare är en Sverigevän, alltsedan han var gästforskare vid Stockholms universitet i början av 70-talet. Av sådana finns det ganska många inom statsvetenskapen och de utmärks nästan undantagslöst av sin positiva, för att inte säga idylliserande bild av vårt land. I Sverige, säger Putnam, är fortfarande det sociala kapitalet väl bibehållet. Denna artighet kan diskuteras. Våra egna data tyder tyvärr på att mycket av det Putnam påvisat i allra högsta grad återfinns också i vårt land. Det fenomen som skall förklaras är i varje fall precis detsamma hos oss som i Amerika: partier och organisationer förlorar medlemmar, valdeltagandet sjunker, politikermisstron stiger.

    Vid sidan av forskning och undervisning har Putnam också haft förtroendeuppdrag som ordförande i det amerikanska statsvetarförbundet och dekanus för Kennedyskolan vid Harvarduniversitetet. Men en morgon när han stod i duschen slog det honom att hans tankar var upptagna av ett administrativt ärende och inte av forskningsproblem. Han blev alldeles förskräckt. Höll han på att sälja sin själ till makten? Han avgick snabbt och gav sig ut på sin äventyrliga jakt efter det sociala kapitalets rötter. Vi har alla anledning att vara honom tacksamma för detta beslut.

    Leif Lewin
    är skytteansk professor i vältalighet och statskunskap vid Uppsala universitet och priskommitténs ordförande.

    Annons

    Robert Putnam.

    Foto: FREDRIK SANDBERG/TT Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X