Det ska vara en transa i vår

Transsexuella Candis Caynes historiska tv-roll i serien Dirty sexy money och Philips epilatorreklam är två exempel på hur könsrollerna nu tänjs i media. Och könsöverskridande är en av de sista gränserna som finns kvar att bryta, menar författaren T Cooper.

Under strecket
Publicerad
Gränsöverskridare. Skådespelerskan Candis Cayne från Dirty sexy money. Cate Blanchett som Bob Dylan i I’m not there. Rebecca Romijn som Alexis Meade i Ugly Betty.  T Cooper, författare till boken Lipshitz six, or two angry blondes. Tilda Swinton vid premiären av filmen The man from London i Cannes.

Gränsöverskridare. Skådespelerskan Candis Cayne från Dirty sexy money. Cate Blanchett som Bob Dylan i I’m not there. Rebecca Romijn som Alexis Meade i Ugly Betty. T Cooper, författare till boken Lipshitz six, or two angry blondes. Tilda Swinton vid premiären av filmen The man from London i Cannes.

Foto: FOTO: MARK MAINZ/GETTY IMAGES/AOP, SCANBOX, KANAL 5, SEAN GALLUP/GETTY IMAGES/AOP
Annons

Att påstå att könsöverskridande beteende är en modern företeelse är som att försöka tuta i någon att hjulet är en ny uppfinning. Redan vikingarna berättade om hur machoguden Tor klädde ut sig till Freja för att få tillbaka sin hammare.

I modern tid har många av våra största artister brutit samhällets könsnormer. Marlene Dietrich trollband publiken med hög hatt och smoking, som Ziggy Stardust stoltserade David Bowie i rouge och ögonskugga i överflöd och Dana International blev folkhems-idol när hon 1998 segrade i den europeiska schlagerfestivalfinalen. Men om trans och könsöverskridande fenomen i populärkultur och media tidigare kunnat liknas vid en täppt vattenledning där några enstaka vattendroppar här och där lyckades tränga ut, så verkar vattentrycket nu ha ökat.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons