Annons
X
Annons
X

”Det räcker inte att tycka synd om de unga”

Unga som varken arbetar eller studerar är en brokig grupp. En särskild samordnare arbetar med förslag kring denna grupp, men i ett första delbetänkande talas mest om psykisk ohälsa. Vi saknar ett större fokus på vad samhället mer handfast skulle kunna bidra med, skriver Jonas Olofsson och Alexandru Panican.

Unga arbetslösa tillskrivs individuella problem, egenskaper och tillkortakommanden i ett statligt betänkande. Vi saknar de mer strukturella och samhälleliga förhållandena, skriver artikelförfattarna.
Unga arbetslösa tillskrivs individuella problem, egenskaper och tillkortakommanden i ett statligt betänkande. Vi saknar de mer strukturella och samhälleliga förhållandena, skriver artikelförfattarna. Foto: Simon Paulin (Arkiv)

DEBATT | UNGDOMAR

Gruppen unga som varken arbetar eller studerar väcker ökad uppmärksamhet. Det är uppenbart i Sverige såväl som i andra länder i Europa. Internationellt talar man om NEET-gruppen (not in employment or in education). I Sverige är det cirka 9 procent i åldrarna 18-24 år som räknas till denna grupp (enligt Eurostat). Genomsnittet inom EU är betydligt högre, närmare 16 procent.

Det ökade intresset för den här gruppen ska ses mot bakgrunden av att unga ställs inför allt större krav och svårigheter i samband med övergången från skola till arbetsliv. Unga som tillhör etniska minoriteter och ungdomar som har haft svårigheter att klara en utbildning på grundläggande och gymnasial nivå möter särskilt svåra inträdeshinder på arbetsmarknaden. Genom att definiera gruppen som unga som varken arbetar eller studerar – UVAS – istället för att utgå från det traditionella arbetslöshetsbegreppet, vill man få en mer heltäckande och rättvisande bild av vilka och hur många som möter allvarliga sociala risker och försörjningssvårigheter. Arbetslöshetsmåttet fångar bara in dem som är aktivt arbetssökande, som andel av dem som tillhör arbetskraften, vilket kan indikera att det inte nödvändigtvis handlar om de mest utsatta individerna. Dessutom presenteras UVAS följaktligen som andel av det totala antalet individer i den berörda åldersgruppen, vilket ger en tydligare bild av utanförskapets omfattning.

Studier bekräftar också att återkommande och längre perioder av utanförskap har en rad långsiktigt negativa effekter. Kunskaper och färdigheter eroderas vilket gör individen allt mindre attraktiv på arbetsmarknaden. Hälsan påverkas negativt och risken för missbruksproblem och kriminalitet tilltar.

Annons
X

Det är signifikativt för delbetänkandet att insatser för att skapa tätare band mellan skola och arbetsliv knappast diskuteras alls.

Den nuvarande regeringen utsåg i december 2015 en särskild samordnare för unga som varken arbetar eller studerar, Inger Ashing. Samordnaren har precis presenterat ett delbetänkande med titeln ”Det handlar om oss – unga som varken arbetar eller studerar” (SOU 2017:9).

I delbetänkandet sammanfattas kunskapsläget om UVAS-gruppen, framför allt med utgångspunkt från tidigare utredningar. Utgångspunkten är att det behövs en helhetssyn i kombination med effektivare evidensbaserade insatser för de unga som ingår i gruppen. Mer samverkan behövs, mellan myndigheter och kommunala instanser, och ett förebyggande och hälsofokuserat arbete måste initieras. Samtidigt ska ungdomarnas egna erfarenheter och önskemål tas till vara för att forma insatser som ger varaktig effekt. Syftet är hela tiden att skapa förutsättningar för en återgång till studier eller möjligheter till annan konstruktiv sysselsättning. Individer ska göras arbetsföra och långsiktigt egenförsörjande.

Stäng

SvD:s NYHETSBREV – dagens viktigaste nyheter direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Tillsättningen av den särskilda samordnaren fyllde ett vällovligt syfte. Även det delbetänkande som nu har presenterats återger naturligtvis en rad goda intentioner. Men samtidigt väcker delbetänkandet många frågor. Det handlar framför allt om utgångspunkter och perspektiv. Det är givetvis inte rimligt att förvänta sig att ett delbetänkande ska vara heltäckande i bredd och hundraprocentigt skarpt i förslagen, men intrycket efter en genomläsning är ändå att detta betänkande får uppfattas som väldigt vagt och konturlöst. Många väsentliga aspekter på UVAS-fenomenet berörs inte alls.

    Det första problemet är av mer metodologisk och teknisk art. Det handlar om hur vi mäter UVAS-gruppen. I delbetänkandet väljer samordnaren att i huvudsak luta sig mot SCB:s arbetskraftsundersökningarna. Problemet med dessa mätningar är att de utgör urvalsundersökningar och inte möjliggör en finfördelning av gruppen i undergrupper med olika sociala problembilder. Det hade varit lämpligare att utnyttja de individdata (register) som finns och som till exempel har använts av Temagruppen unga i arbetslivet (knuten till Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor) i de kartläggningar av UVAS-gruppen som har genomförts tidigare. Utifrån arbetskraftsundersökningarnas uppgifter om UVAS är det i praktiken omöjligt att dra några slutsatser om hur problembilder varierar – och därmed får man heller inga möjligheter att föra några rimliga diskussioner om hur behovet av förebyggande och kompenserande insatser ser ut. Det här blir lite paradoxalt eftersom samordnaren hela tiden poängterar behovet av att utgå från ett individperspektiv och heterogeniteten i UVAS-gruppens sammansättning.

    Det andra problemet är av mer fundamental karaktär. Det finns en mycket stark slagsida i beskrivningarna av UVAS-gruppens problembild, en betoning på psykisk ohälsa och individrelaterade etableringshinder. Det är tveklöst så att ohälsoproblem är en viktig aspekt i sammanhanget. Men UVAS-fenomenet måste också ses mot bakgrund av villkoren i arbetslivet. Vi har i Sverige, liksom i andra jämförbara länder, haft en utveckling av arbetsorganisationer och kvalifikationskrav som missgynnar personer med begränsade erfarenheter, svag utbildningsbakgrund och svaga sociala nätverk. Det här handlar i grunden om strukturella villkor som i sin tur påverkas av tekniska förändringar, trender mot decentraliserat ansvar, kundnära och gruppbaserat arbete. Relativt höga ingångslöner i kombination med yrkesutbildningens svaga ställning, framför allt då det arbetsplatsnära yrkeslärandet, missgynnar också unga och unga som har presterat sämre i det reguljära utbildningssystemet.

    I delbetänkandet saknas helt en analys av förutsättningarna för ungas etablering, och den allt mer utdragna övergången skola-arbetsliv, som tar sin utgångspunkt i just arbetslivets förändringar.

    Det sistnämnda innebär i praktiken att UVAS-gruppens svårigheter tillskrivs individuella problem, egenskaper och tillkortakommanden, inte strukturella och samhälleliga förhållanden. Ibland talar man om att ett slags medikaliseringsperspektiv. Problemet är att sådana perspektiv skymmer mer övergripande strukturella och sociala problembilder. Fokus läggs mer på individen än samhälleliga strukturer. Ett sådant perspektiv kan i förlängningen framstå som skuldbeläggande och förlamande.

    Det är signifikativt för delbetänkandet att insatser för att skapa tätare band mellan skola och arbetsliv knappast diskuteras alls. Insatser kopplat till yrkesutbildning och arbetsmarknadspolitik behandlas mycket rapsodiskt medan folkhälsofrågor ges ett betydande utrymme.

    Återigen, samordnaren har presenterat ett delbetänkande. Uppdraget är inte slutfört och slutbetänkandet kommer först om något år. Men inför arbetet med slutbetänkandet kan det finnas anledning att ge ett medskick: Det är inte tillräckligt att tycka synd om unga. Varaktiga förändringar kommer först via insatser som omintetgör strukturellt betingade exkluderingsmekanismer och inträdeshinder, kopplade till både utbildning och arbete.

    Jonas Olofsson

    professor Malmö högskola

    Alexandru Panican

    docent Lunds universitet

    Hemmasittare SvD.se
    Annons
    Annons
    X

    Unga arbetslösa tillskrivs individuella problem, egenskaper och tillkortakommanden i ett statligt betänkande. Vi saknar de mer strukturella och samhälleliga förhållandena, skriver artikelförfattarna.

    Foto: Simon Paulin (Arkiv) Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X