Annons

Mattias Legnér:Det pommerska arvet har kommit bort

Spåren av Pommern har försvunnit från svensk idéhistorisk forskning. En ny bok söker det specifikt pommerska i mötet mellan svenskt och tyskt i det område som under mer än 150 år var en svensk provins.

Under strecket
Publicerad

Det är kanske inte ett så välbekant faktum bland svenskar i dag, men mellan år 1648 och 1815 besatt Sverige ett område på andra sidan Östersjön som gick under namnet Svenska Pommern. Trots att Pommern under så lång tid var i svensk besittning, har dess historia i mycket liten utsträckning lämnat några spår i svensk historieskrivning. Det kulturella inflytandet tycks i huvudsak ha verkat i den andra riktningen, från det svenska fastlandet med sin centralmakt och universitetskultur till den pommerska provinsen. Samtidigt går det inte att bortse från förhållandet att Pommern fungerade som en mötesplats mellan svenskt och tyskt.

Filosofen och författaren Per Daniel Amadeus Atterbom skildrade ett Pommern som bara ett par år tidigare hade övergått i preussisk regi. I sina ”Minnen från Tyskland och Italien” (recenserad 11/2 2003) fick han gång på gång anledning att jämföra svenskt och tyskt i den tidigare provinsen. Särskilt Skåne, det sista han såg av Sverige eftersom dåtidens resenärer till kontinenten
vanligtvis tog postjakten från Ystad till Stralsund, blev en utgångspunkt för jämförelser mellan landskap och kultur. ”Landet har alldeles samma utseende som Skåne”, även byarna. Om naturen var sig lik så tedde sig kulturen desto mer olik: ”Husens byggnadssätt [...] förekommer oss Svenskar ovanligare än det borde”, noterade han direkt efter ankomsten. Arkitekturen förstärkte hans känsla av främlingskap: han var ”fullkomligt ensam i ett främmande land”. Från Greifswald reste han mot Berlin, och under färden kunde han kartlägga hur svenskheten gradvis avtog bland befolkningen: ”Allmogens fysionomier, alltifrån Prenzlau till huvudstaden, syntes mig ej äga Pomrarnes skånska tycke”.

Annons
Annons
Annons