Annons
X
Annons
X

”Det överraskade mig att så många vill minnas massakern”

Hennes roman ”Vegetarianen” har fått ett oväntat internationellt genombrott. Men att Han Kang genom sina böcker ger oss en bild av det sydkoreanska samhället tillbakavisar hon. ”Jag skriver om vad det är att vara människa.”

Sydkoreanska Han Kangs huvudfråga som författare rör sig kring vad det är att vara människa. ”Den frågan kan varieras på många olika sätt. Jag har kanske kommit närmare ett svar när jag dör, men jag vet inte. Skrivande handlar om att ställa frågor och inte om att hitta ett svar.”
Sydkoreanska Han Kangs huvudfråga som författare rör sig kring vad det är att vara människa. ”Den frågan kan varieras på många olika sätt. Jag har kanske kommit närmare ett svar när jag dör, men jag vet inte. Skrivande handlar om att ställa frågor och inte om att hitta ett svar.” Foto: Emma-Sofia Olsson

”Litterärt stjärnskott” är en sliten benämning. Men när det gäller Han Kang ligger det nära att ta till något liknande uttryck. Fast det har inte skett i raketfart.

Han Kang debuterade med en diktsamling i mitten på 1990-talet och blev efter ytterligare böcker en etablerad författare i Sydkorea. Men fram tills för något år sedan kände inte så många utanför hemlandet till henne. Så, år 2015, kom hennes roman ”Vegetarianen” från 2007, ut på engelska. Den klaustrofobiska romanen om en ung kvinna som vägrar att äta kött blev en succé.

Efter det började det surras om Han Kang världen över. Allt accelererade när ”Vegetarianen” förra våren tilldelades det internationella Bookerpriset, som ges till bästa roman som har översatts till engelska.

Annons
X

Nu sitter Han Kang här i ett kalt konferensrum på sitt svenska förlag vid Humlegården i Stockholm. Hon är jetlaggad av en tidsskillnad på åtta timmar, och gissar att hon kommer vara väldigt sömnig mot slutet av intervjun.

I höstas utkom hennes första bok på svenska, den dokumentära romanen ”Levande och döda”, som skildrar massakerna i den sydkoreanska staden Kwangju 1980. Och nu är det dags för ”Vegetarianen”. De båda säregna böckerna har hänfört läsare även i Sverige med sitt starka, fysiska innehåll, innovativa form och vackra språk.

Långsamt och så tyst att jag får luta mig fram över bordet, medger Han Kang att det är lite märkligt att åka runt och prata om en bok som utkom i hemlandet för tio år sedan.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    – Jag är glad att ”Levande och döda” utkommer nästan samtidigt som ”Vegetarianen” i Sverige, den är ju min senaste. Jag kan fortfarande drömma mardrömmar om det den handlar om, säger hon och drar med handen över de två böckerna.

    ”Vegetarianen” inleds med den genialiska meningen ”Innan min fru blev vegetarian hade jag alltid tänkt på henne som fullständigt alldaglig i alla avseenden.” Därefter berättas i tre fristående delar om den unga sydkoreanska kvinnan Yeong-hye som efter en otäck dröm har bestämt sig för att sluta äta kött, något som bemöts med stor misstänksamhet av omgivningen. Hennes dominanta och våldsamma pappa försöker till och med att trycka ned kött i halsen på henne. Boken utvecklas till en poetisk, suggestiv, obehaglig berättelse om makt, galenskap, begär och vägran.

    Första delen berättas av Yeong-hyes man, den andra av hennes svåger och den tredje av hennes syster. Vad Yeong-hye själv tänker får vi aldrig veta. Han Kang ville lämna det centrala till läsaren som en tom, oskriven fläck.

    – Det här kunde inte berättas eller förklaras på ett traditionellt sätt.

    Mot slutet sitter Yeong-hye på en psykiatrisk avdelning, vägrar att äta allt och drömmer om att förvandlas till ett träd. Just det skrev Han Kang redan om 1997, i en novell som på engelska fått titeln ”The fruit of a woman” och handlar om en kvinna som förvandlas till en växt som hennes man ställer i en kruka. Han Kang kände att hon inte var färdig med ämnet.

    – Jag ville använda mig av den bilden i en längre historia och beröra mina grundläggande frågor om vad det handlar om att vara människa, hur vi kan ta den här världen till oss. Jag ville skriva om en kvinna som vägrar alla sorters våld och är så fast besluten om att hon inte ska skada någon att hon vägrar att äta kött och sedan tror att hon blir en växt. Allt för att rädda sig själv. Ironiskt nog samtidigt som hon riskerar sitt eget liv.

    – Jag vill ställa frågor om möjligheten att vägra att existera som människa i den här världen. Jag vet att det är omöjligt, för vi kan inte bli växter, men jag ville dela den här frågan med läsarna.

    En del litteraturkritiker, utanför Sydkorea, har menat att ”Vegetarianen” avtäcker det sydkoreanska samhället, med sådant som auktoritära familjerelationer, traditionella könsroller och det viktiga i att inte tappa ansiktet och att visa undergivenhet inför högre uppsatta. Det där avvisar Han Kang tyst, försiktigt, men bestämt.

    – Min roman är inget porträtt av det koreanska samhället. Fast jag har träffat läsare som har oroat sig för hur koreanska pappor beter sig, utifrån fadern i min roman. Men han är ju ett extremt exempel, en veteran från Vietnamkriget och en väldigt speciell person på många sätt.

    – Jag hade ingen avsikt att beskriva en genomsnittlig sydkoreansk familj, betonar hon.

    I intervjuer med utländska medier har Han Kang fått frågor om Sydkoreas in- och utrikespolitik, frågor som hon vänligt avvisat med svar som att hon kanske inte riktigt är rätt person att svara på det. Hon förnekar ändå att hon skulle vara trött på frågor där hon blivit som en talesperson för hela landet.

    – Nej, jag förstår de där frågorna. Det är väl inte så mycket litteratur som översatts från Sydkorea i Sverige och andra länder, men det jag skriver om i ”Vegetarianen” är tillspetsat.

    Både ”Vegetarianen” och ”Levande och döda” är brutala böcker som med sitt obehagliga innehåll är utmanande att läsa. Han Kang själv föredrar att säga att de båda handlar om mänsklig värdighet.

    – Många säger att ”Vegetarianen” är våldsam, men jag håller inte med. För den är verkligen emot våld. Visst, ”Levande och döda” skildrar våld. Men den rör sig från våld och förnedring mot ett slags värdighet, den ljusare sidan av mänskligheten. Så jag vill inte kalla den våldsam heller. På så vis har de här två böckerna något gemensamt.

    Att skriva om våld, som tortyr, och om sådant som de döda kropparna i ”Levande och döda”, är påfrestande för Han Kang. Som tonåring kunde hon kräkas när hon såg på dokumentärer om Auschwitz.

    – Det kändes som om de torterade mig. Jag tror den känsligheten har gjort att jag skriver den här sortens böcker. För jag måste försöka förstå och tränga in i den här sortens frågor, vad det är att vara människa. Människor är väldigt märkliga. De kan göra grymma saker som i Auschwitz, samtidigt som människor kan riskera sitt liv för att rädda ett barn som har fallit ned på ett tunnelbanespår. Det är min hemläxa som jag fortsätter med, att försöka förstå det där.

    I ”Levande och döda” gestaltar hon massakern i Kwangju 1980 som följde av protesterna mot den diktatoriska regimen. Uppgifter om hur många som militären dödade varierar från några hundra till flera tusen.

    Boken inleds med en femtonårig pojke som letar efter sin vän, som kan ha dött i upploppen. Sedan får man följa olika personer, i ett slags vittneskör, i en berättelse fylld med våld, tortyr, blod, död och sorg.

    Många blev överraskade när Han Kang gav ut ”Levande och döda”.

    – De uppfattade det som att jag oftare skrev om människors inre och inte om stora händelser i samhället. Men jag tycker att även den här handlar om människans innersta och känns personlig för mig. När folk säger att de har läst den här boken känner jag mig personligt berörd, kanske för att den är så djupt rotad i mig.

    Han Kang var själv nio år när massakerna inträffade, vilket hon också berättar om i slutet av ”Levande och döda”, som kom ut i Sydkorea 2014. Hon föddes i Kwangju, men hennes familj flyttade därifrån bara fyra månader innan upproret startade. Hon minns att de vuxna viskade om något fruktansvärt som hade inträffat.

    – Jag och min familj flyttade till Seoul, naturligtvis inte med avsikt att undkomma upproret, ingen kan ju förutspå framtiden. Vi hade turen att flytta i tid, men det var inget vi kunde glädjas över när så många dödades.

    Händelsen har sedan funnits i henne, och undermedvetet påverkat hennes författarskap. Till sist kom hon till en punkt när hon måste skriva om den, som en del av hennes fortsatta undersökning om vad det är att vara människa.

    Liksom i ”Vegetarianen” använder hon sig i ”Levande och döda” av en speciell form, en stor del är i du-perspektiv, i andra person.

    – ”Du” är den som är framför dig eller någon som du kallar på eller minns. Att kalla någon för ”du” är att ta med någon till nuet. Pojken dödades för över 30 år sedan, men berättaren fortsätter att kalla honom för du, som om han fortfarande finns. Originaltiteln är ”Pojken kommer”. Pojken kommer gående emot oss, stiger ut ur mörkret. Jag ville sammanföra dåtiden med nuet, döda människor med levande.

    Han Kang befarade att boken skulle ignoreras i Sydkorea på grund av det nationella trauma den tar upp, att ingen skulle recensera den. I stället rosades den och låg kvar på landets bästsäljarlistor i ett år.

    – Det överraskade mig. Det visade att många vill minnas och prata om massakern, de vill inte att den ska suddas ut. Många lider fortfarande av konsekvenserna och jag tog upp sådant som folk inte kände till.

    Han Kang försöker undvika en gäspning. Kanske för att jag ställer frågan om vad hon tror om Sydkoreas rådande situation, med krisen där presidenten, Park Geun-hye, har ställts inför rätta efter en omfattande korruptionsskandal. Han Kang svarar att de fredliga protesterna, där människor har marscherat med tända stearinljus, har gjort henne hoppfull.

    Hon är mycket riktigt trött nu, hon räknar ut att klockan har passerat midnatt hemma. Hon ser sådär jetlagslut ut som man kan göra när det inte går att fly sömnigheten som får huvudet att kännas som fyllt med trög sirap.

    Vi går över till lite mer lättviktiga frågor, som hur de senaste årens internationella framgångar har förändrat hennes liv. Inte så mycket, förutom att hon reser mer och har svårare att hitta tid att skriva, blir svaret. Hon försöker skriva även när hon är på turné, om så bara en mening per dag. Däremot har arbetet med ”Levande och döda” förändrat hennes grundfråga.

    – När jag höll på med ”Levande och döda” upptäckte jag att det fanns så många värdiga människor i Kwangju, som ville donera blod och stod i långa köer och riskerade sina liv i stället för att stanna hemma i säkerhet. Efter den här boken har jag därför gått från den våldsamma, förnedrande sidan av mänskligheten till den mer värdiga. Jag vill utforska den ljusare sidan, sådant som kärlek, tro och tillit.

    – Jag tycker att romanen jag håller på med är ljusare. Men jag vet förstås inte om läsarna kommer att uppfatta det så.

    Annons

    Sydkoreanska Han Kangs huvudfråga som författare rör sig kring vad det är att vara människa. ”Den frågan kan varieras på många olika sätt. Jag har kanske kommit närmare ett svar när jag dör, men jag vet inte. Skrivande handlar om att ställa frågor och inte om att hitta ett svar.”

    Foto: Emma-Sofia Olsson Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X