Annons

Tove Lifvendahl:Det osänkbara skeppet

Leonardo di Caprio och Kate Winslet i storfilmen Titanic (1997)
Leonardo di Caprio och Kate Winslet i storfilmen Titanic (1997) Foto: Merie W Wallace/20th Century Fox
Under strecket
Publicerad

Under Trettonhelgen har TV3 visat storfilmen Titanic två gånger, nu senast ikväll. Den är välgjord och skapar alla möjliga sorters associationer, kanske främst till våra svenska erfarenheter, Regalskeppet Vasa (SVT visade härom natten Anders Wahlgrens dramadokumentär om hur vanligt folk levde för 400 år sedan, under den tid då Vasaskeppet byggdes) och i mer modern tid, M/S Estonia. (Det ska dock sägas att svenskar utgjorde den tredje största nationaliteten bland passagerarna ombord på Titanic). Skeppsförlisningarna är berättelser som fängslar och berör, gör ont. För dem som miste anhöriga i Östersjön 1994 är det sannolikt extra smärtsamt.

Själv påmindes jag av filmen om en debatt som initierades av polisen och kriminologen Fredrik Kärrholm, tidigare medarbetare på ledarsidan, som skrev ett gästinlägg i januari för två år sedan, 2017. ”Det osänkbara landet” (SvD 14/1-17) hette artikeln som metaforiskt prövade Titanic som liknelse för landet Sverige. Skribenten argumenterade för att svenskarna, särskilt de i första klass, i alltför stor omfattning betedde sig som de båtpassagerare som in i det längsta förnekade katastrofen, trots att tecknen var omfattande:

Annons
Annons
Annons