Annons
Recension

Nittonhundratalet. En biografiDet onödiga 1900-talet

1900-talet blev en en plågsam cirkelgång från liberal marknadsekonomi till liberal marknadsekonomi. Det menar Svante Nordin, som med ett antal suveränt utförda minibiografier ringar in ett onödigt sekel.

Under strecket
Publicerad

Svante Nordin är en av Sveriges främsta författare av intellektuella biografier. I studier av Fredrik Böök och Ingemar Hedenius har han visat en osedvanlig fingertoppskänsla i balansen mellan psykologisk inlevelse och kritisk distans. Han är både engelsk och tysk, om man så vill, med skarp blick för såväl personliga idiosynkrasier som objektets plats i det större idéhistoriska rummet.
Därför är det inte så förvånande att han har valt att ta sig an 1900-talets historia i form av en biografi. I alla fall påstår han det i undertiteln; verket heter Nittonhundratalet. En biografi. Fast det är lite förbryllande. Åtminstone om man läser det som en ambition att behandla det nyss avslutade seklet som en biografisk personlighet som föds, lever och dör. Ett sådant konstruerat grepp är dödsdömt inför världens mångfald och spretighet.

Lyckligtvis är titeln missvisande. Det handlar inte om en utan många biografier, visserligen korta och
fragmentariska, men allt som oftast ytterst välkomponerade snapshots av kända politiker, författare och tänkare. Det är som att bläddra i ett familjealbum - om man nu kan tänka sig ett sådant där Oswald Spengler och General MacArthur trängs med Sartre och Gandhi - i en släkthistoriskt bevandrad onkels sällskap. Många bra historier, men en del frågetecken kring bortglömda släktingar som inte fastnat på bild.
Nordins suveräna biografiska handlag kommer bäst till sin rätt i behandlingen av de lite mindre kända gestalterna - intellektuella som Georg Simmel och Hannah Arendt eller sekonder till de stora som Roosevelts Harry Hopkins och Churchills Anthony Eden. Hans miniatyrkonst har lite svårare att hantera de stora historiska personligheternas lyskraft. Mot slutet börjar dessutom energin sina. En viss monotoni blir kännbar: först en journalistisk ögonblicksbild, sedan lite historiskt sammanhang följt av en biografisk snabbskiss av personen ifråga och avslutningsvis en välformulerad reflektion.
Därför har
Nordin klokt nog lagt till en avslutande syntes där han presenterar sin övergripande tes om 1900-talet. Detta århundrade har inneburit, menar han, en plågsam cirkelrörelse för att komma tillbaka till utgångspunkten. Det började med liberal marknadsekonomi och slutade med liberal marknadsekonomi, trots onödiga och brutala utflykter i andra sorters samhällsformer längs vägen. De framsteg som skett - demokratins genombrott, välfärdstatens framväxt, den ökande levnadsstandarden - kunde ha skett utan alla blodiga revolutioner, repressiva diktaturer och förödande världskrig.
Som många andra utgår han från det som kallats ”det liberala Europas underliga död” - första världskriget. Denna sanslösa orgie av död torpederade den europeiska 1800-talsliberalismen med sin tro på rättssamhälle, upplysning och frihet. Kriget var en moderkatastrof som födde fram det onödiga 1900-talet med sina ondsinta demoner: maktfilosofi, totalitär gemenskap och den liberala individualismens politiska impotens.
Tanken att historien
är onödig är förstås lika besvärlig som föreställningen att allt som sker, sker av nödvändighet. Det senare leder till passiv fatalism, det förra till förnumstig efterklokhet. För att förstå Nordins tes rätt måste man hålla i åtanke att han inte är intresserad av att sätta betyg på den rena maktens män. Politiker som till exempel Kerenskij eller Chamberlain, som ofta betraktats som handfallna inför sina hänsynslösa motståndare, behandlas tämligen neutralt och nyanserat. De var ofta fångade i ögonblickets trånga beslutspassage.

Annons
Annons
Annons