Annons

Det obekanta en skrämmande lockelse

Medan vissa väljer tryggheten i det redan bekanta, både vad gäller val av läsning och resmål, attraheras andra av det gåtfullas mystik. I kortromanen ”Asperns brev” fångade Henry James lockelsen i det okända.

Uppdaterad
Publicerad

En tolvårig pojke som förläst sig på böcker om upptäcktsresor följde på 1970-talet med ett handelsfartyg över Stilla havet. När de närmade sig Tahiti bönade pojken om att de skulle lägga till så att han fick beträda samma palmklädda stränder som Fletcher Christian och de andra myteristerna från skeppet Bounty. Kaptenen visade förståelse för denna önskan men fartyget hade en tid att passa i Queensland och Tahiti sjönk under horisonten utan att pojken fått besöka ön. Hans dröm följde honom hem. Som lite äldre läste han i tidningen om norrlänningen som uppfyllt sin dröm om att sila kritvit sand mellan tårna vid Söderhavet men efter ett år tröttnat på det och återvänt till ett litet samhälle vid Bottenviken. Vunnet är svunnet för att citera Shake-speare.

Kartans vita fläckar lockade ännu i början av 1900-talet upptäcktsresande på samma vis som brudens vita klädnad lockade brudgummen. I en patriarkalisk föreställningsvärld symboliserade hennes klänning oskuld – aldrig mer vitt efter bröllopsnatten; svart efter makens död. Båda utforskarna står för en vilja att ta sig an det oskuldsfulla och det okända, att fylla det med sig själv, befrukta, varigenom oskuldsfullheten måhända förbyts i kunskap och mer liv.

Annons
Annons
Annons
Annons