Annons
X
Annons
X

Det mest privata

OMDEBATTERAD Karl Ove Knausgårds ohöljt privata romansvit Min kamp är de senaste tio årens mest hyllade och omdiskuterade litterära projekt i Norge. Nu kommer den första delen på svenska. Stefan Eklund har mött honom.

(uppdaterad)

Min kamp inleds och avslutas med att du skriver om döden, och döden är överhuvudtaget närvarande hela tiden i texten. Är döden en kreativ förutsättning för boken?

–Det är den absolut. Allt började med att jag ville skriva om min fars död. Och öppningssidorna om döden visade sig bli en metafor för hela projektet.

Hur då?

Annons
X

–Döden är något vi hela tiden gömmer undan, den tillåts inte vara synlig. Min romansvit handlar också om saker av privat natur vi normalt sett inte får ta del av.

Allt ska fram i ljuset?

–Ja, sanningen finns i det partikulära, inte i det generella. Ju mer absolut privat jag har varit i mitt skrivande, ju större genomslagskraft har det fått hos läsarna.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Du skriver att du egentligen inte minns någonting och ”att skriva är att dra ut det som finns ur skuggorna av det vi vet”. Det är vackert formulerat, men det säger också att Min kamp inte kan läsas som ett återgivande av vad som faktiskt har skett.

    –Nej, just det.

    Har skrivandet snarare varit ett sätt för dig att minnas?

    –Snarare ett sätt att tänka på, ett sätt att komma bakom alla föreställningar jag har. Min roman utspelar sig i mitt inre. Inget av det som har hänt finns längre. Allt är borta.

    Du berättar om hur illa du tyckte om rockgruppen Toto när du var ung, de var alldeles för perfektionistiska. Du ”föraktade det virtuosa”. Är det överförbart på Min kamps form? Det är inte så mycket Toto över din text?

    –Det hoppas jag att det inte är. Det hade varit förfärligt.

    Men det finns en medvetet oren estetik bakom din roman?

    –Ja, men allra minst i den första delen, faktiskt. Det blir mer och mer så i de andra delarna. Min teknik har syftat till att försöka undvika det litterära, bland annat genom att skriva så snabbt som möjligt.

    Hur snabbt?

    –10-20 sidor om dagen. Priset är högt, kvaliteten blir lidande, men jag får tag i något annat, något viktigt.

    Du skriver... ja, vad ska man säga... medvetet dåligt?

    –På sätt och vis.

    Eller medvetet tråkigt? Det är lite som att läsa Proust, man bläddrar på och väntar på ett guldkorn, så plötsligt blänker det till och är värt all möda.

    –Jo, så kan man se det. Inte så mycket i första delen för där är döden närvarande och laddar de vardagliga skildringarna men längre fram i sviten är bara vardagen kvar... fast då kommer en annan slags dålighet in, då börjar jag använda triviallitteraturens cliffhangers, till exempel. Jag märkte att sådant jag läste som ung, typ Bagley och McLean, gick igen.

    Desmond Bagley? Honom läste jag i tonåren. Ingen pratar om Bagley idag.

    – Jag läste allt.

    ”Ingen når mig, ingen ser mig”, skriver du. Är det en drivkraft för ditt författarskap? Att bli synlig? Med Min kamp har du ju blivit extremt sedd.

    –Jag hade faktiskt inte tänkt att jag skulle bli det, men så har det blivit. Men det där är svårt att prata om... jag är egentligen bättre på att skriva än att leva. När jag började med Min kamp-sviten var det ur en stark känsla av meningslöshet, av leda. Med litteraturen kan man skapa mening. I skrivandet finns en livsintensitet. Det är paradoxalt för när man skriver lever man ju inte, då vänder man sig bort från livet.

    Eivind Tjønneland, norsk litteraturprofessor, har skrivit en mycket kritisk bok om dig, Knausgård-koden.

    –Jag har blivit mycket omdebatterad i Norge, men Tjønneland tar kritiken till en ny nivå – en hel bok! Men jag har inte läst den. Jag sticker huvudet i sanden. Det blir för mycket annars.

    Är det svårt med all kritik?

    –Egentligen inte. Jag har inget emot att min bok blir angripen, men som tur är uppskattas den också. Hade jag bara fått kritik hade jag nog blivit knäckt.

    Hur har du hanterat det biografiska etiskt? Du namnger personer i din närhet, till exempel.

    –Alla som är med i böckerna har fått läsa före publicering och har de haft invändningar har jag bytt ut deras namn och ändrat på beskrivningarna av dem. Men visst, min familj är ju identifierbar ändå. Den stora diskussionen har handlat om hur jag skriver om min pappa, hans alkoholism och hans död.

    Din roman är i långa stycken oerhört detaljerad i skildringarna av vardagliga händelser. Litteratur handlar annars oftast om de få procent av livet som vi minns, de stora händelserna. Du har en annan strategi, som faktiskt påminner om Stig Larssons.

    –Absolut. Jag läste hans romaner när de kom och blev oerhört påverkad av den starka närvaron i hans texter.

    Du skriver att ”en dag ska jag skriva något enastående”. Är det inte det du har gjort nu?

    –Nej, det är det inte. Min kamp är motsatsen till enastående, till det storslagna. I Min kamp går jag ner i det lilla, i det vardagliga.

    Men här finns en kvalitet, uppenbarligen. Hur skulle du vilja beskriva den?

    –Närheten till rösten som talar.

    Titeln Min kamp, med dess självklara association till Hitlers Mein kampf – hur tänkte du när du valde den?

    –Visst, det finns en ironi i titeln. Men den är sann också, det handlar verkligen om min kamp. Dessutom kommer Mein kampf att figurera i den avslutande, sjätte, delen i sviten.

    Så du har läst Mein kampf?

    –I somras. Och nu ska jag skriva om den. Den är intressant. Hitler skriver illa, men man kan se hur manipulativ han är. Det är obehagligt, och helst vill man inte, men ska man förstå vår tid och nazismen ska man läsa den.

    Är detta extra känsligt i Norge?

    – Ja, i Norge var Mein kampf en försäljningssuccé under kriget, men det talar man inte så mycket om idag.

    Du skriver att du ”aldrig säger det jag egentligen tänker eller menar”. Gäller det intervjuer också?

    – Jag övar mig att komma över den barriären. Jag är egentligen en inställsam typ som helst säger det folk vill höra, men med Min kamp har jag övervunnit det. I den kommer allt ut, rakt av.

    08-13 51 25, stefan.eklund@svd.se

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X