Malena Janson:Det mångtydiga gör Gripes filmer tidlösa

Kanske är det mångtydigheten i filmerna ”Hugo och Josefin”, ”Elvis! Elvis!” och ”Glasblåsarns barn” som gör att de upplevs som trogna originalen, trots ­stora förändringar. Filmatiseringarna av Maria Gripes böcker är visualiserade drömmar som rubbar gränsen mellan barn- och vuxenfilm.

Under strecket
Publicerad
Annons

Det är nu 40 år sedan den lilla prästdottern Anna Grå för första gången klev ned i Ängelbäcken och ösande vatten över sitt huvud uttalade orden ”jag döper dej till Josefin Johandersson”. Det var också första gången en bok av Maria Gripe överfördes till bioduken. Filmen, som regisserades av debuterande Kjell Grede, hette ”Hugo och Josefin” och är ännu i dag enligt många en oöverträffad milstolpe i den svenska barnfilmshistorien. Bland de få som kan mäta sig, menar jag, finns två andra oförglömliga biofilmer som utgår från böcker av samma författare: Kay Pollaks ”Elvis! Elvis!” (1977) och Anders Grönros ”Glasblåsarns barn” (1998).

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons