”Det ligger i mannens natur att bruka våld”

”Män är djur” blev ett bevingat uttryck för något år sedan. Och talar man med biologer instämmer de, med tillägget att även kvinnor är djur. Alla är vi styrda av vårt biologiska arv.
Kan det förklara en del beteenden, varav somliga är heta potatisar i jämställdhetsdebatten? Vi börjar med män och våld.

Publicerad
Annons

Män har slagits mot varandra i större eller mindre skala på alla kontinenter och de har utövat våld mot kvinnor, barn, naturen och snart sagt alla varelser här på jorden. Kvinnor står för en försvinnade liten andel av våldet.
Så frågan måste ställas: Är våldet en naturgiven del av mannens varande? Ja, svarar Harvardprofessorn Steven Pinker. Nej, säger genusdebattören Michael Kaufman i artikeln här intill. Steven Pinker är psykolog och professor vid Harvarduniversitetet i USA, och författare till den uppmärksammade boken ”Ett oskrivet blad – och andra myter om människans natur”.
Han sammanfattar en mängd forskning inom bland annat neurovetenskap, evolutionspsykologi och genetik och är ganska entydig:
– Det finns mycket som talar för att människors våldsbenägenhet är en del av vår natur snarare än ett försåtligt socialt gift eller en besmittelse, skriver han, och fortsätter:
– Det råder knappast några tvivel om att vissa individer till sin natur är mer våldsbenägna än andra. Tänk bara på männen.
Pinkers grundsten är att människan vid födseln ingalunda är ett oskrivet blad, som kan fyllas med goda eller onda egenskaper. Vi är redan genetiskt programmerade med en mängd drifter och karaktärsdrag. Könsskillnaderna, inte bara de kroppsliga, är påfallande slår han fast. Däremot är skillnaderna mellan olika raser minimala.
Män som grupp är exempelvis mer begivna på tillfällig och kravlös sex, är bättre på att tänka tredimensionellt och tolka konstruktionsritningar. Kvinnor å andra sidan har bättre djupseende, hittar snabbare figurer som passar ihop och är mer empatiska mot sina vänner.
Och när han kommer in på våld är det ingen tvekan om att männens biologiska arv gör dem mer benägna att ta till våld. Naturligtvis betyder inte biologin allt, men en hel del. Med stöd av forskning på enäggstvillingar sammanfattar han de faktorer som formar oss: gener 40-50 procent, uppväxtmiljö 0-10 procent och unika livshändelser 50 procent.

Annons

Pinker går också hårt åt dogmen om ”den ädle vilden”, det vill säga att människan i sitt urtillstånd var en fredlig varelse. Antropologiska rapporter om nutida ursprungsbefolkningar som lever en våldsbefriad tillvaro har visat sig vara falska, hävdar han. Tvärtom är dödligt våld mycket vanligt i vissa urbefolkningar. Antropologen W T Divale kom 1972 fram till att av 99 undersökta jägar- och samlarfolk befann sig 68 i krig vid den aktuella tidpunkten. Är då slutsatsen att det inte är någon idé att bekämpa våld eftersom det är så att säga inbyggt
i människan och framför allt mannen? Nej, säger Pinker:
– Snarare är det tron att våldet är en sjuklig störning som är farlig eftersom det invaggar oss i ett bedrägligt lugn.
Han påminner om att samhällen över tid kan förändras och tar oss skandinaver som exempel. Vi stammar från blodtörstiga vikingar men är idag några av världens fredligaste nationer.
Pinker är medveten om att hans ståndpunkter är tändvätska i jämställdhetsdebatten. Han är hård
i sin dom mot genusteoretiker som hävdar att könsmönster är helt och hållet konstruerade, att vi skolas in i rollen som flicka respektive pojke. För många feminister är föreställningen om att vi föds som oskrivna blad central.
Däremot hävdar han att en biologistisk syn på könsskillnader inte behöver innebära att man försvär sig åt traditionella könsroller:
– Jämlikhet grundar sig inte på det empiriska antagandet att människor är skapta likadana, utan på den moraliska principen att ingen individ ska behandlas blott som representant för sin grupp utan som en person i sin egen rätt.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons