X
Annons
X

”Det krävs mod för att översätta”

Tidigt fångad av det ryska språket var vägen ändå lång för översättaren Kajsa Öberg Lindsten. I dagarna kom hennes senaste översättning av Svetlana Aleksijevitjs nya roman, "Tiden second hand". Och nu har hon återgått till favoriten: Andrej Platonov.

Kajsa Öberg Lindsten säger att översättandet är som ett ”hantverk, ungefär som läkekonsten”.
Kajsa Öberg Lindsten säger att översättandet är som ett ”hantverk, ungefär som läkekonsten”. Foto: KARIN GRIP

MED ANDRA ORD | DEL 2 EN SERIE OM SKÖNLITTERATUR OCH ÖVERSÄTTNING

Ibland kan det vara tillfälligheter som gör någon till just litterär översättare. Men en stark underliggande längtan till litteraturen och språket måste nog till för att den där förfrågan om att översätta någon liten udda skrift under studietiden verkligen ska leda till det lite anonyma översättaryrket.

I Kajsa Öberg Lindstens fall var det universitetsstudier i ryska på 1970-talet som ledde till kontakt med sovjetiska förlag. Vid sidan av olika propagandaskrifter som de ville ha spridda till väst hade ett av dem, Raduga, också en utgivning av högkvalitativa barnböcker.

Men egentligen började det nog med att hennes pappa berättade ryska folksagor för henne som barn.

Annons
X

–De där ryska böckerna med sitt hemliga språk och hemliga bokstäver bidrog till att jag blev gripen av rysk litteratur, och att jag ville läsa ryska på gymnasiet.

Idag är Kajsa Öberg Lindsten en etablerad översättare av ryskspråkig litteratur, och hon fick nyligen pris för sin översättning av Svetlana Aleksijevitjs "Kriget har inget kvinnligt ansikte".

De där tidiga översättningarna sålde dock inte i några mängder.

–Man fick ju betalt av de ryska förlagen, men annars fanns böckerna på bibliotek. Och så stod de väl oftast i specialbokhandlar bland rysk politisk litteratur som Lenins samlade verk, säger hon och skrattar.

Kajsa Öberg Lindsten talar om översättaren som en lite nördig och udda fågel, driven av nyfikenhet och hängivet litteraturintresse. Hennes egna universitetsstudier skedde på det "vilda 70-talet" då man läste lite som man ville och hoppade på olika jobb när man behövde. Framtiden var inget orosmoment.

Men översättare, då som nu, är ett yrke som kräver andra inkomster.

–Jag fick mina fyra barn tidigt, så det passade mig att sitta hemma och jobba.

Senare, när hennes man, som hon träffade på universitetet, fick jobb som kulturattaché i Moskva så lossnade det rejält för Kajsa Öberg Lindsten. Språket kom henne nära och hon behövde inte längre hoppa in på andra jobb, som städerska eller konstmodell, för försörjningen.

Sedan dess har hon jobbat åt hängivna mindre förlag, som Ersatz med sin tidiga specialisering på rysk- och tyskspråkig kvalitetslitteratur, och Daidalos i Göteborg. Hon har bland annat översatt Svetlana Aleksijevitj, Michail Bachtin och Andrej Platonov.

–Att få översätta Platonov är helt fantastiskt. Han skriver inifrån det ryska 30-talet, där han som ingenjör skulle effektivisera jordbruket medan Stalin försökte utrota halva landsbygdsbefolkningen. Han beskriver detta i romanform, utan att varken urskulda eller försköna, med ett alldeles eget modernistiskt språk. Och med humor. Inte ironiskt, utan genom att beskriva verkligheten precis så absurd som den var, med alla småpolitrukernas hemska retorik, förtryckets allra värsta tjänstemannasvada. När man skrattar så är det inte lätt-nadens skratt, utan man placeras mitt i det hemska.

Om det är någon kris för översättaryrket vet hon inte, mer än att de kanske är en åldrande yrkeskår. Att skaffa en hygglig inkomst som översättare av skönlitteratur är inte helt lätt.

Att bli översättare måste få ta lång tid; förutom goda språkkunskaper så krävs erfarenhet för att tolka.

–En översättning är ju en personlig läsning. Man kan bara förstå författarens röst på originalspråket in till gränsen för sin egen förståelse, och i själva översättandet finns möjligheten att formulera något nytt, kanske för första gången på svenska.

Det krävs också mod, menar hon, att fatta olika beslut och sedan kunna "se författaren i ögonen", även om han råkar heta Dostojevskij (som hon också har översatt).

Samtidigt talar hon om översättandet som ett "hantverk, ungefär som läkekonsten".

–Men om det är lika viktigt vet jag inte …

Jo, förstås i ett större perspektiv, enas vi om, för demokratin och förståelsen för andra människor.

–Men om vi översättare strejkar så är det ju ingen som precis dör av brist på Platonov på svenska.

Annons
X
Annons
X

Kajsa Öberg Lindsten säger att översättandet är som ett ”hantverk, ungefär som läkekonsten”.

Foto: KARIN GRIP Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X