Recension

Jernbanan, del 1 och 2Det krävs en romansvit för en sådan talan

Under strecket
Publicerad
Annons

Det händer ibland att någon glesbygdskommun, typ Pajala, hörs i nyhetsrapporteringen och kräver en politik som gör det möjligt att leva och bo i Norrland. Som om det handlade om rättigheter! Som om staten (läs: rikare kommuner) skulle gå in med bidrag bara för att människor ska få bo kvar på en plats där det finns varken jobb eller framtidsutsikter! Skall Sverige taga vara på sina hårdnackade utkanter som vägrar anpassa sig till nutidens realiteter?

Jag vet inte hur det var 1975 när Sara Lidman började skriva sitt Jernbaneepos (jag var för ung då), men nu, när det kommer i nytryck, är böckerna otäckt aktuella. Otäckt därför att människosynen och samhällsdebatten stämmer så väl överens med den 1800-talsmiljö som skildras i ”Jernbanan”. Ett Norrland som omtalas som ”dom” medan ”vi” sitter i södra Sverige med snabba kommunikationer, underhållna vägar och bredband (som naturligtvis, vem trodde något annat, först kom
storstadsregionerna till del).

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons