Annons
X
Annons
X

Maria Ludvigsson: Det krävs en Bond för att strypa pengaflödet

Att använda citat från den tidiga arbetarrörelsen för att stärka ett liberalt resonemang är alltid lockande. Dels för att det retar åtskilliga socialdemokrater, dels för att det bidrar med ett historiskt perspektiv i diskussioner som ytterst handlar om motsättningen mellan den politiska makten och medborgarnas utrymme. Gustav Möllers ”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket” är en klassiker och högaktuell.

Då tänker jag inte främst på mer eller mindre smakfulla personalfester – kalaskulorna är växelpengar i sammanhanget. De offentliga stödpengar som årligen regnar över näringslivet är däremot av mått som ger anledning att önska en äkta Bond att bussa på myndigheterna.

Enligt den dagsaktuella rapporten från Svenskt Näringsliv
Offentliga stödpengar till näringslivet rinner åtskilliga skattemiljarder årligen ur statens kranar till lite eller ingen nytta. ”År 2009 delade staten ut subventioner och bidrag för minst 28 miljarder kronor.”

Annons
X

Det handlar om såväl miljardbudgetar som åtskilliga mindre, skvättvis utbetalda miljonstöd. Syftet är att stödja särskilt angelägna delar av näringslivet. Branschvis, företagsvis eller till geografiska områden.

I rapporten finns en sammanställning av myndigheterna som förfogat över miljarderna och vilka utgiftsposterna har varit (avser 2009). Detta borde bli en klassiker eftersom det idag är svårt att finna några officiella sammanställningar av beloppen, avsändarna, projekten och mottagarna.

Jordbruksverket slantade upp 12,3 miljarder kronor i jordbruksstöd (delfinansierat av EU, men med krav på matchande svensk finansiering). Utvärdering saknas enligt rapporten. Energimyndigheten försåg företag, universitet och offentliga organisationer med drygt 1,2 miljarder kronor i ”olika former av bidrag”. Utvärdering saknas. Ytterligare dryga 1,2 miljarder kronor i ”bidrag” till diverse företag delade Tillväxtverket ut. Utvärdering? Nej. Högskoleverkets 220 miljoner kronor till små och medelstora företag för kompetensutbildning i entreprenörskap och innovation är ytterligare ett exempel.

Det finns ytterst lite som ens antyder att delar av de 28 miljarder kronorna givit önskad tillväxteffekt.

Däremot vet man att marknadskorrekta kapitalsatsningar är en grannlaga uppgift som kräver erfarenhet och kunnande. Den sortens kompetens finns inte hos diverse myndigheter med skattemiljarder att förfoga över.

Politiskt är det bedrägligt lockande att göra satsningar och därigenom visa handlingskraft. Att ”ta krafttag”. Och säga att ”nu är det dags för...”.

Generella förändringar, som breda skattesänkningar, är alltid effektivare och klokare men det smäller retoriskt inte lika högt. Då blir frågan vad som är viktigast: Politiska symbolpoäng eller bättre villkor för företagande och tillväxt?

Samma 28 miljarder kronor skulle räcka till både sänkt statlig inkomstskatt med 5 procentenheter (10 miljarder kronor) och en sänkning av kapitalinkomstskatten till 20 procent.

Och det skulle fortfarande finnas 8 miljarder kronor kvar för kreativa innovationsentusiaster att sätta sprätt på. Eller satsningar som efter noga överväganden faktiskt visar sig göra nytta!

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X