X
Annons
X
Kommentar

Thomas Steinfeld: Det Horace Engdahl sade 2008 borde utgjort en varning

Ledamöterna i Svenska Akademien tycks inte se skillnaden mellan sig själva och Nobelpriset. Akademien är en institution präglad av godtycke och herrskapsfasoner, medan Nobelpriset är den finaste utmärkelsen en människa kan få – ett pris som kan förändra uppfattningen av ett land, en kultur, en hel litterär tradition.

Läs mer om Krisen i Svenska Akademien

När Svenska Akademien under 60-talet funderade på att ge Nobelpriset i litteratur till den japanske författaren Yasunari Kawabata, visste ledamöterna att deras egna kunskaper inte skulle räcka till för att motivera ett sådant beslut. Men eftersom de tycks ha varit måna om att bredda priset till att omfatta alla världens litterära kulturer, skickade de en spejare till Fjärran Östern. Därifrån berättade bibliotekarien John Rohnström att det japanska folket ”med stor iver” väntade på ett Nobelpris.

Beslutet för Yasunari Kawabata hade till följd att tre européer – den iriske dramatikern Samuel Beckett, den franske äventyraren (och kulturministern) André Malraux och den engelsk-amerikanske poeten W H Auden – inte fick priset (Samuel Beckett belönades året efter). Kaj Schueler, före detta kulturchef för denna tidning, redovisade förra veckan för de nyss offentliggjorda handlingarna kring Nobelpriset år 1968. Akademien, försäkrar han, hade ansträngt sig "för att erövra nya språkområden och världsdelar".

Horace Engdahl på väg att meddela att 2008 års Nobelpris i litteratur går till den franske författaren Jean-Marie Gustave Le Clézio.

Foto: Mats Andersson/TT Bild 1 av 3

Nej, bilden föreställer inte en rockkonsert, utan tillkännagivandet av att 2016 års Nobelpris i litteratur tilldelas någon som annars brukar framträda på konserter: Bob Dylan. Beskedet orsakade jubel och applåder i Börssalen i Gamla stan.

Foto: Patrik Österberg/IBL Bild 2 av 3

Författaren och poeten Anders Österling.

Foto: Kent Östlund Bild 3 av 3
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X