X
Annons
X
Krönika

Maria Carling: Det har blivit svårare att äta ihop

Det sveper en stark vegovåg över Sverige just nu, många vill äta mer hälsosamt och klimatvänligt. Antalet veganer ökar snabbt. Ännu fler älskar trots allt sitt kött, och vill grilla gott.

Så här i sommartider ska många olika matpreferenser mötas vid samma matbord. Om det är något som är riktigt viktigt för hälsan så är det faktiskt att äta tillsammans. Hur går det när alla kör sin diet? Inte helt enkelt för en värd. Vem utesluter gluten och laktos? Har vi veganer i sällskapet? LCHF-ätare? Några som blir gladast av antiinflammatoriskt eller raw food? Och den springande punkten: Blir det gott? Frågorna hopar sig över den som vill göra rätt. Inte bara i Sverige utan i många länder där välståndet ökar blir det av olika skäl svårare att äta tillsammans.

Ända sedan jag lyssnade på samtalen under The Future of Food-seminarierna (Nobel Dialogue Week 2016) har jag tänkt på den zimbabwiska forskaren Lindiwe Majele Sibanda. På få minuter ringade hon in problemen med hållbart ätande ur flera perspektiv, bland annat genom att berätta om sin egen familj med tre tonåringar. De äter mest mackor eller hamburgare "on the go". Resultat: en ensidig kost baserad på vetemjöl och kött. Noll gemenskap. När Lindiwe var barn serverades lokalt odlad pumpa, sötpotatis och melon – långsamt lagad mat för en pratsam middag (så mycket bättre för tarmfloran med den variationen också). Nu kräver hon en gemensam middag i veckan.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X