Det händer att jag skäms för kronan

Under strecket
Publicerad
Annons

Den svenska kronan är väl inte direkt dålig, men opraktisk och exempel på en utrotningshotad art.
Fastän svensk bor jag i Euroland varför jag sedan årsskiftet har euro i plånboken i stället för svenska kronor. Det passar mig utmärkt. Precis som jag kan köra bil mellan Tyskland och Holland utan att märka när jag passerar gränsen eller helt ostörd kan ta med mig några kartonger bra vin från Frankrike hem till Österrike betalar jag numera med de pengar jag råkar ha på fickan utan att först behöva tänka på var jag befinner mig.
Förbluffande är bara hur fort alla verkar ha vant sig. Det känns absurt att vi européer så sent som igår höll oss med lokala pengar i nationella färger, nästan lika absurt som att långt in på 1800-talet klockan kunde vara tolv i Stockholm medan den i Malmö eller Kiruna var någonting helt annat. Visserligen vrider och vänder vi på de nya mynten för att hitta det rätta och i huvudet måste jag fortfarande räkna om euro-priser i någon av de avskaffade valutorna, men skulle jag försöka betala med dem (ännu ett tag är de ju legala betalningsmedel) blir man inte glad i snabbköpet eller på bensinmacken: bara motvilligt tar österrikaren emot schilling eller holländaren gulden, en illustration till den klassiska ekonomiska doktrin som säger att bra pengar driver ut dåliga.

Annons

Den svenska kronan är väl inte direkt dålig, men opraktisk och exempel på en utrotningshotad art. Dess räckvidd är begränsad och den som vill förlänga den straffas av banken eller växlingskontoret med en godtycklig avgift. Dessutom påminner mig kronan om någon av de där A-lagarna på bänken utanför Systemet, en punchdrunk valuta som alltför länge har gått på devalveringar, ett missbruk uppmuntrat av ansvarslösa politiker. Mitt förtroende är större för de anonyma och icke folkvalda bankdirektörer i Frankfurt som ska hålla euron i form och skydda den från politikerna. Som svensk i Euroland händer det att jag skäms över att vi håller fast vid kronan. Varför framhärdar vi? Jag får ofta frågan och har inget bra svar. Kanske är sanningen att vi svenskar känner oss som européer bara på prov. Det där europeiska angår oss inte riktigt; i alla fall blir det bäst om de andra får gå före och spåra. Skulle det gå bra för dem kan vi ju alltid följa efter så småningom. Men en sådan självtillräcklighet är sällan uppskattad: Norge och Schweiz - två rika länder som av vad som huvudsakligen är egoistiska skäl står utanför EU - har knappast några vänner i Bryssel.

Annons
Annons
Annons