Det halvtomma glaset är halvfullt

Under strecket
Publicerad
Annons

Dagblad | Inför euroomröstningen
Det verkar gå trögt att hetsa upp medborgarna inför folkomröstningen om euron den 14 september. Snart är det bara ett halvår kvar, minus semestermånaderna, men kafferepen domineras av andra väsentliga frågor och än så länge talar det mesta för ett lågt deltagande. Skulle så bli fallet visar det bristande folkliga engagemanget att beslutet om euroanslutningen borde ha fattats i riksdagen i stället, som en naturlig konsekvens av EU-medlemskapet.
I den korta kampanjen efter sommaren blir det mest spännande att se vilken auktoritet statsministern har; ett misslyckande kan inte uteslutas, särskilt inte om LO fortsätter att driva frågan om korporativa buffertfonder mot taktiken att begrava frågan i någon utredning eller vag kompromiss. Då lär tillräckligt många borgerliga väljare minnas striden mot fondsocialismen för att vilja säkra nejsidans seger.
Det skulle dock förvåna om LO på sitt extra representantskap den 22 april beslutar att splittra rörelsen ytterligare och
äventyra slutresultatet. Financial Times gissar (26/2) att det blir ett jabeslut sedan man i partitoppen kommit överens om att det räcker med en förstärkt överskottsmekanism i statsbudgeten, en skyddskudde att utlösa vid kollision med verkligheten. Borgerliga politiker tror sig veta att saken redan är ordnad, och när man tänker efter brukar rörelsen inte ha för vana att hugga sina partiledare i ryggen.

Om saken gällde erfarenheterna av eurons korta historia vore det inte mycket att orda om. Vår klubb har infört en valuta, och eftersom vi hör till klubben borde vi också använda den valutan - eller lämna klubben. Svenskt Näringsliv har i rapporten Eurons första år av Stefan Fölster och Johnny Munkhammar nyligen visat att det förutspådda kaoset vid eurointroduktionen var betydligt överdrivet. Bytet av valuta gick enklare än väntat och enligt den senaste Eurobarometern upplever 93 procent av euromedborgarna att det är lätt och smidigt att handla med euron. Konstigt vore väl annat, peng som peng.
Författarna
avfärdar också argumentet om prishöjningar; det blev fläckvisa engångseffekter av marginell natur, varefter euroområdets inflationstakt har dämpats. Att det beror enbart på euron låter sig knappast bevisas, men en gemensam valuta underlättar onekligen prisjämförelser över gränserna.

Annons
Annons
Annons