Rasmus Wærn:Det goda livet i samklang med naturen

Ralph Erskine sökte tidigt efter en arkitektur för ett kallt klimat och föregrep med decennier ett ekologiskt anpassat byggande. Men det var snarare människors välbefinnande än ett kretsoloppstänkande som stod i fokus. Erskine var en samhällsengagerad arkitekt med världsrykte.

Under strecket
Publicerad
Annons

I mitten av 1950-talet köpte Ralph Erskine en gammal Themsenskuta och seglade henne till Sverige. Kontoret på Drottningholm hade haft flera framgångsrika år bakom sig och behövde expansionsutrymme. Lastrummet byggdes om till kontorslandskap och skutan blev arbetsplats med ett stort mått av förtroende för de anställda arkitekternas förmåga att arbeta självständigt. På somrarna kastade hela det flytande kontoret loss och flyttade med familjer och husdjur till fiskare Carlsson på Rånö utanför Nynäshamn. Familjerna flyttade in i uthus och bodar, medan kontoret tog båthusets loft i anspråk. Så skapades en syntes av arbete och fritid som måste vara unik i svensk 1900-talshistoria. Epoken med skeppet ”Verona” är inte bara belysande för Erskines visioner om det goda livet i naturens närhet. Det finns mycket i hans arkitektur som också låter sig förklaras genom ”Verona”. Inte bara i det allmänt okonventionella.
Ralph Erskine föddes i en välbärgad men medvetet anspråkslös familj i Mill Hill, London, 1914. Tio år
gammal sattes han i kväkarnas internatskola, en miljö som kom att prägla Erskines hela liv och gärning. Inte det religiösa - detta lämnade han snart bakom sig - däremot fick kväkarnas sociala och humanitära värderingar i Erskine sin kanske mest inflytelserike profet. Viljan att vända sig till alla men ändå ingen enskild blev för Erskine ett skäl att 1939 flytta till det progressiva Sverige. Rustningsmuller i Europa och ett jobb hos arkitekterna Weijke & Ödéen gjorde valet lättare. Fästmön Ruth Francis lockades över och två dagar före krigsutbrottet gifte de sig i Stockholm.
Krigsåren blev prövande. Arbetet försvann under den korta smekmånaden men Erskine tog väl vara på det halmstrå som bjöds av en kollega att slutföra ritningarna till en fristad åt Baltzar von Platen. Erskines torvtäckta timmerstuga tolkade orostidens trygghetsbehov bättre än kollegans och med en överlägsen planlösning hade han erövrat sitt första uppdrag. Samarbetet med husets byggmästare ledde till fler uppdrag och översynen av bygget
på plats i Djupdalen söder om Stockholm så småningom till en tomt där arkitekten och hans hustru kunde bygga sig sitt första hus, den numera legendariska ”Lådan”. Brist på material och pengar kompenserades med en mycket effektiv planlösning - redan här fanns mycket av båtens ytekonomi - och med ett resurssnålt byggande med sten från platsen och en gammal järnsäng till armering. Stugan som byggdes under kallvintern 1941-42 var bara 21 kvadratmeter men fungerade som familjens hem till 1946 då de började hyra ett gammalt trähus på Drottningholm, ditlockade av vännen och arkitekten Anders Tengbom. Bättre konjunkturer och uppmärksamheten kring ”Lådan” hade då redan gett Erskine gott om arbete.

Annons
Annons
Annons