Det går inte ihop

Skönstaholm.
Skönstaholm. Foto: Sune Sundahl/ArkDes

Man vet inte hur Kickan Granell har dött. Det finns tecken på kvävning – men man vet att hon inte har strypts. Och alla andra naturliga dödsorsaker är uteslutna.

Detta är den åttonde delen av Peter Englunds ”Söndagsvägen”, sommarföljetong i SvD. Du hittar de andra delarna i serien här.

Under strecket
Publicerad
Annons

Över femtio år har gått, det är januari 2019 och jag sitter och äter lunch med Lillan vid ett fönsterbord på Källhagens värdshus, med utsikt över den istäckta Djurgårdsbrunnsviken. Nere vid stranden skyndar en och annan föräldraledig och väl påbyltad pappa med barnvagn förbi, då och då en joggare. Solen skiner ned på den bländvita nysnön. Vi har talats vid flera gånger i telefon, men har nu äntligen funnit en tid att ses. Lillan är en parant kvinna i sjuttioårsåldern, med hennafärgad page, cerisemålade naglar och stora silversmycken. Hon har ett brett, vackert leende. Hon har arbetat både på förlag och inom reklambranschen. Hon byter från ett par snygga glasögon till ett annat par snygga glasögon när jag visar henne dokument. Vi äter båda raggmunk. Vi dricker båda vatten utan bubblor.

Hon frågar mig, inte så lite brydd, varför jag vill skriva om det här fallet, som är så bortglömt nu. Och jag berättar att det till dels handlar om en gammal dröm hos mig, att arbeta med något som finns i levande minne. Som historiker kommer man ofelbart för sent till platsen. Man är hänvisad till källor av och på papper, och det gäller oavsett om man som jag skrivit om 1600-talet eller det tidiga 1900-talet. Man kan inte fråga någon som var med. Men det kan man om man rör sig i 1960-talet – en period jag själv minns för det var då jag växte upp.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons