Annons
X
Annons
X
Scen
Recension

Jenůfa Det går inte att värja sig mot Jenůfa

Malin Byström och Lena Nordin är magnifika i Janáčeks kvinnodrama ”Jenůfa”. Lawrence Renes ger hetta till en premiär som vemodigt nog är hans sista som chefsdirigent vid Kungliga Operan, skriver Bo Löfvendahl.

Malin Byström i rollen som Jenufa och Lena Nordin som Kostelnicka.
Malin Byström i rollen som Jenufa och Lena Nordin som Kostelnicka. Foto: Maryam Barari
Scenvåren 2017

Jenůfa

Genre
Opera
Regi
Annilese Miskimmon
Medverkande
Malin Byström, Lena Nordin, Jesper Taube, Andrea Carè, Marianne Eklöf m fl. Kungliga Operans kör & Hovkapellet
Var
Kungliga Operan
Text
Leoš Janáček efter Gabriela Preissová
Koreografi
Kally Lloyd-Jones

Musik: Leoš Janáček. Dirigent: Lawrence Renes. Scenografi, kostym: Nicky Shaw. Ljus: Mark Jonathan

På Kungliga Operans scen står en liten vitmålad stuga. Det ryker fridfullt ur skorstenarna. När huset öppnar sig liknar det ett dockskåp: tallrikar prunkar på hyllorna, kopparkastruller hänger på rad. Här svabbas och torkas, här klirras med tekoppar. I centrum står ett stadigt köksbord.

Det var länge sedan man såg en så realistisk scenbild på Operan: alla dörrar och fönster som öppnas och stängs kan leda tankarna till ett folklustspel. Men föreställningen vilar i en sympatisk enkelhet och vägran att ge vika för pretentiöst utanverk.

Den som iscensatt all denna sceniska naturalism är Annilese Miskimmon, född på Nordirland, ny operachef i Oslo och tidigare vid Den jyske opera i Århus. Hon förlägger berättelsen till irländsk miljö, enligt programbladet våren 1918. För en svensk publik verkar det apart att Janáček på vägen från Mähren till Stockholm ska ta en omväg över Irland. Inramningen har väl att göra med att uppsättningen är en samproduktion med bland annat Scottish Opera, där den hade premiär 2015.

Annons
X

Det är heller inte viktigt. Jenůfas öde kunde utspela sig var som helst i världen där någon form av hederskultur lever kvar och oplanerad graviditet kan medföra livslång skam. Tonsättaren Leoš Janáček skrev själv libretto efter en pjäs av hans tjeckiska landsmaninna Gabriella Preissová; både miljön och musiken har rötter i den mähriska landsbygden. Det sparsamma draget av folkmusik är dock långt från svallande nationalromantik. Janáčeks toner slingrar sig kring det tjeckiska språket, som i en ständigt pågående konversation.

I denna sorgliga berättelse står kvinnorna i centrum. Unga, vackra Jenůfa blir gravid med den charmige suputen Števa. Han tappar intresset när hon blivit knivskuren i ansiktet av hans styvbror Laca, som också älskar Jenůfa. Jenůfa föder sitt barn i lönn. För att ge henne en framtid som ärbar kvinna ser hennes styvmor Kostelnička ingen annan utväg än att döda den nyfödde. Just när Jenůfa ska gifta sig med Laca finner man barnliket i kvarndammen.

Det är en sotsvart tragedi med ljusa drag. Förmågan att förlåta kastar sitt milda sken över dramats alla fattiga, syndiga människor. De har syndat av kärlek: Jenůfa för att hon älskade sin opålitlige Števa, Laca för att han blev vild av svartsjuka, Kostelnička för att hon helt enkelt inte ser någon annan lösning än barnamord. Av kärlek till styvdottern offrar hon sin själs frälsning.

Detta gripande musikdrama får ett övertygande framförande, trots några drag av premiärnerver och lite för många blickar på dirigenten. Sångarna har kommit olika långt i sin behärskning av tjeckiska språket: underbara Malin Byström  flödar som ett källvatten. Bakom sitt sköra yttre är hennes Jenůfa osannolikt stark, en människa som tar ansvar. Hemligheten med barnet liknas vid en sten, och den bär hon rakryggad på sin späda axlar.

Men verkets egentliga huvudperson, som genomgår en dramatisk utveckling, är Jenůfas styvmor Kostelnička. Lena Nordin är magnifik i sitt porträtt av denna luttrade, sammansatta kvinna. Jesper Taube som den stackars Laca utvecklas hörbart under kvällen, och Andrea Carè tecknar sin sliskige Števa med snitsiga streck.

Vemodigt nog är det Lawrence Renes sista premiär som chefsdirigent vid Kungliga Operan. Han höjer den emotionella temperaturen hos Hovkapellet och ger oss en ”Jenůfa” med hetta som påminner om italiensk, veristisk opera från samma tid. Det är så intensivt. Det går inte att värja sig.

Annons

Malin Byström i rollen som Jenufa och Lena Nordin som Kostelnicka.

Foto: Maryam Barari Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X