Annons

Till min dotterDet går inte att värja sig mot de blodiga bilderna

Sama.
Sama. Foto: Studio S Entertainment

Den tillspetsade dramaturgin stör, men det går inte att värja sig mot kraften i ”Till min dotter”, en ögonvittnesskildring inifrån Aleppo.

Under strecket
Publicerad

Waad al-Kateab med dottern Sama.

Foto: Studio S EntertainmentBild 1 av 1

Aleppo 2016, mitt under belägring. Här sparas inte på krutet, vi kastas rakt in i bombräderna. Skakig kamera, stökig vardag, många skadade, blod som flödar. Bakom kameran står regissören Waad al-Kateab, en envis ekonomistuderande som valt att bli kvar i den hårt åtgångna syriska staden. Waad som valt risk och revolution före säkerhet, hon som förälskat sig i den likasinnade Hamsah, läkaren som kämpar heroiskt på det tillfälliga sjukhuset. Tillsammans får de dottern Sama under Assad-regimens värsta bombningar. Det är för henne som regissören dokumenterar händelserna enligt devisen: stanna kvar till varje pris och filma till varje pris.

Så blir ”Till min dotter” till en femårig videodagbok med regissörens frekventa berättarröst: ”Älskade Sama, kan du förlåta mig att vi satt dig till denna världen, till det du inte valt?” Tankarna går osökt till Nadine Labakis emotionella käftsmäll ”Kapernaum” från häromåret, en spelfilm som inleds med en ung libanesisk pojke som stämmer sina föräldrar för just detta, att ha satt honom till världen.

Annons
Annons
Annons