Annons
X
Annons
X
Musik
Kommentar

Bo Löfvendahl: Det går inte att ställa rättvisekrav på Polarpriset

Polarpriset 2017
Alfons Karabuda, ordförande i Polarprisets prisnämnd, tillkännagav under tisdagen att sångaren och världsartisten Sting och den amerikanske jazzsaxofonisten Wayne Shorter tilldelas årets Polarpris.
Alfons Karabuda, ordförande i Polarprisets prisnämnd, tillkännagav under tisdagen att sångaren och världsartisten Sting och den amerikanske jazzsaxofonisten Wayne Shorter tilldelas årets Polarpris. Foto: Claudio Bresciani/TT

Säga vad man vill – i år slipper vi i alla fall reta oss på att den klassiska pristagaren får för lite uppmärksamhet i medierna, eftersom det inte finns någon sådan. Det är annars en återkommande reaktion. Förra året blev skillnaden i intresse extremt tydlig, när en svensk låtskrivare och demonproducent parades ihop med en italiensk superstjärna med hjärtat i barockmusik och belcanto.

Men att ingen bryr sig om den klassiska artisten är faktiskt något av en myt. Om man tittar på de senaste årens pressbevakning vill jag hävda att morgontidningarna (inte minst denna) visar en tydlig vilja att behandla pristagarna så rättvist som möjligt. Från Polarprisjuryn är man också noga med att förse pressen med ungefär lika mycket material om bägge pristagarna. Men det är inte lätt att styra publikens intresse; kvällstidningarna har hittills varit bäst på att analysera det. I dag gör sociala medier och den klickdrivna journalistiken på webben att läsarna i allt högre grad själva styr sitt informationsflöde. Däremot kan man förstås fundera över hur public service behandlar de olika pristagarna, och huruvida de uppfyller sina krav på licensfinansierad balans.

Under Polarprisets första decennier var vi nog många som uppfattade de klassiska pristagarna som en sorts alibi, och när Musikaliska akademien lämnade arbetet i Polarprisjuryn 2008 var jag rädd att det skulle innebära att den klassiska musiken blev ännu mer osynlig. Men det har snarare blivit tvärtom. Sedan dess har vi sett en hel del spännande och oväntade pristagare som hör hemma inom den västerländska konstmusiken, ofta gränsöverskridande: Kaija Saariaho, Evelyn Glennie, Kronoskvartetten. Om man jämför utvecklingen under 90-talet, 00-talet och 10-talet ser man också en påfallande skillnad i genusbalans.

Annons
X

I statuterna står inget om genrer, bara att priset ska korsa musikaliska gränser, vilket väl stämmer med årets pristagare. Bland tidigare val har funnits namn som Youssou N’Dour, Ravi Shankar, Miriam Makeba och Gilberto Gil, nationellt förankrade artister som också har varit kända långt utanför sitt geografiska område. Däremot vi har hittills inte sett till exempel på företrädare för Bollywood eller den stora arabiska musikskatten. Det kommer säkert med tiden – juryn har i år aviserat ett samarbete med Unescoorganet International Music Council (IMC). Vi får säkert höra ännu fler diskussioner om representation de närmaste åren.

Samtidigt ska vi komma ihåg det enkla faktum att Polarpriset liksom Nobelpriset bygger på en förmögen privatpersons arv. Det är varken fråga om skattepengar som ska fördelas eller en parlamentariskt utsedd kommitté, som vi kan ställa rättvisekrav på. Donatorerna har utsett prisförsamlingar, och deras arbete liknar mest en sorts exegetik. Deras uppgift är att uttolka donatorernas intentioner, inte allmänhetens högst skiftande uppfattningar. Det är därför det varje år blir så spännande!

Annons
Annons
X

Alfons Karabuda, ordförande i Polarprisets prisnämnd, tillkännagav under tisdagen att sångaren och världsartisten Sting och den amerikanske jazzsaxofonisten Wayne Shorter tilldelas årets Polarpris.

Foto: Claudio Bresciani/TT Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X