Annons
X
Annons
X

Det gäller att bryta med partiet

OP-ED | WIDAR ANDERSSON

Janerik Larsson är en nestor inom näringslivets opinionsbildning. I sin nya bok
Företagarrörelsen och opinionen lättar Larsson på förlåten och ger personligt upplevda inblickar i hur det gick till när Svenskt näringsliv slutade med att vända andra kinden till.

Den stora vågbrytaren i tidens ström var LO:s förslag om löntagarfonder som lanserades på allvar vid 1970-talets slut. Hur man än vrider och vänder på saken så var fondernas andemening att kraftigt begränsa utrymmet för privatägda företag. Socialdemokraterna lät sig motvilligt fösas i tangentens riktning.

Janerik Larsson skildrar öppet den bristande stridsviljan bland storbolagsdirektörer i Svenska Arbetsgivareföreningen.

Annons
X

Många hade hoppats att de borgerliga regeringarna på 1970-talet skulle bryta den socialdemokratiska hegemonin i frågor om skatter och företagande. Så blev det emellertid inte. S-politik började uppfattas som en naturlag. Lika bra att anpassa sig till läget; så tänkte somliga.

I ett dråpligt avsnitt i boken berättas till exempel om hur Hans Werthén från Electrolux inledde förhandlingar med Kjell-Olof Feldt om ett införande av löntagarfonder förutsatt att fonderna kombinerades med stora investeringsbidrag för nya vitvaror i alla dåligt utrustade sommarstugor!

Efter långa och hårda interna duster och genom avgörande insatser av personer som Curt Nicolin, Sture Eskilsson, Olof Ljunggren, Ulf Laurin och (inte minst) Janerik Larsson så kom näringslivet fram till att avbryta allt förhandlande om löntagarfonder. Näringslivet sa nej. Punkt och slut. Den 4 oktober 1983 chockades Sverige av en enormt stor demonstration mot löntagarfonderna. Tiotusentals företagare av kött och blod bar plakat och banderoller på Stockholms gator. Resten är historia som man säger.

Stäng

POLITISKA CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – Tove Lifvendahls kommentarer direkt i mejlkorgen

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    SAF:s framgångsrika offensiv föregicks av ett byte av strategi. Tidigare hade näringslivet rutinmässigt skänkt pengar till Moderaterna och Folkpartiet. Partibidragen gav klen utdelning. Vänstervågen växte sig allt starkare. De borgerliga partierna visade ett högst förstrött intresse för att ta strid för en företagsamhet som alltmer allmänt skildrades som girigbukar och bakåtsträvare.

    Näringslivet beslutade sig för att ta saken i egna händer. ”Att verkligen låta företagsledare som är ägare av sina företag komma till tals är en av de viktigaste förklaringarna till näringslivets framgångsrika opinionsbildning under dessa decennier”, skriver Janerik Larsson. ”Näringslivet i sig kan aldrig påräkna majoritet vid rösturnorna”, sammanfattar Curt Nicolin läget vid ett styrelsemöte med SAF 1984.

    Janerik Larssons opinionsmässiga testamente är att det är viktigare att vinna den allmänna opinionen än att liera sig med politiska partier.

    Jag instämmer. Den nya LO-ledning som snart ska väljas bör ta intryck. Bjud in Janerik Larsson till en studiecirkel på Norra Bantorget. Konsultarvodet kan visa sig ge betydligt högre avkastning än somliga partibidrag.

    Widar Andersson är före detta riksdagsman (S) och chefredaktör för Folkbladet.
    widar.andersson@folkbladet.se

    Annons
    Annons
    X
    Bild 1 av 1
    Annons
    X
    Annons
    X