Annons

Jag är IngridDet första helgjutna porträttet av Ingrid Bergman

Ingrid Bergman fotograferad i Paris 1957.
Ingrid Bergman fotograferad i Paris 1957. Foto: Lennart Nilsson / TT

Hon älskade kameran, och kameran älskade henne. I dokumentären ”Jag är Ingrid” tonar Ingrid Bergman fram som en kvinna som levde för sitt arbete. Hennes brott, som man såg det då, var att hon övergav sina barn.

Publicerad

Man tröttnar inte på att titta på fotografier av Ingrid Bergmans vackra och levande ansikte. Det har något med hennes naturlighet att göra, att hon aldrig spelar rollen av filmstjärna – inga miner, inga poser – utan tycks vara just sig själv. Det kan man se på Cecil Beatons fotografier av henne från 1958, nyligen visade på Sven-Harrys museum. Hon är klädd i vit blus eller svart klänning, enkla smycken som örhängen och en ring, håret luftigt – som om hon just dragit en borste genom det, ingen eller ytterst litet makeup med blicken rakt in i kameran.

Hon är inte heller förknippad med en viss roll, jo kanske Ilsa i ”Casablanca” när hon var mycket ung. Hon spelade många olika roller och många mycket bra, bland de bästa gjorde hon hos Hitchcock.

Annons
Annons
Annons