Annons

”Det finns många mörka scenarion och få ljusa”

Johannes Heldén tycker att naturvetenskapen i större utsträckning borde samverka med konst och litteratur. ”Det är fascinerande att tänka sig att exempelvis en avhandling om klimatförändringar, eller rörelsemönster i bisvärmar, skulle kunna ta sig uttrycket av en dikt eller konstinstallation.”
Johannes Heldén tycker att naturvetenskapen i större utsträckning borde samverka med konst och litteratur. ”Det är fascinerande att tänka sig att exempelvis en avhandling om klimatförändringar, eller rörelsemönster i bisvärmar, skulle kunna ta sig uttrycket av en dikt eller konstinstallation.” Foto: Malin Hoelstad

Johannes Heldén har sedan debuten 2003 varit en av landets mest uppskattade experimentella poeter. I den digitala/analoga diktsamlingen ”Astroekologi” lämnar han staden för ett naturtillstånd, där varuhusen vuxit igen och arterna försvunnit en efter en.

Under strecket
Publicerad

Katterna Chester och Lex finns representerade i ”Astroekologi”, bland annat med sina tassavtryck. ”Det var inte helt tydligt hur jag skulle lösa det, till sist lät jag Chester doppa tassarna i vatten och gå över ett papper.”

Foto: Malin Hoelstad

Johannes Heldéns dikt ”Astroekologi” avslutas med en ordlista över ett antal fenomen och varelser. Här får vi reda på att den sista blåvalen siktades utanför Arktis 2026. Året därpå inföll den sista observationen av en grävling. Under ordet "näktergal" står det: ”fågel som under junikvällar sjöng med underlig klang i slyskogen söder om åker”. Sjöng, i dåtid.

Det är en vision som har tillräcklig genklang i nuet för att framstå som en inte osannolik framtid. Enligt Living Planet Index har världens djurpopulation minskat med hälften under de senaste 40 åren, och ingenting tyder på att takten kommer att avta. Diktjaget i ”Astroekologi” – begreppet beskriver hur ekologiska system kan etableras på andra platser än jorden – rör sig över ett mellansvenskt landskap där inga fåglar sjunger, en plats präglad av de rester som människan lämnat efter sig. I jämförelse med Heldéns tidigare dikter kan man skönja en ovanligt konkret bild av sakernas tillstånd – att vi långsamt håller på att utarma jorden.

Annons
Annons
Annons