Det finns ju så mycket roligt att tacka ja till

Under strecket
Publicerad
Annons

kommentar | EMU
Tvångsmässiga entusiaster och elaka olyckskorpar utgör kanske inte de mest uppskattade personlighetstyperna i samhällslivet. Likväl brukar det hävdas av begåvade och nyanserade personer att de radikala och konservativa krafterna utgör viktiga komponenter i det demokratiska projektet; avgörandet i varje enskild fråga är sedan upp till den lagom progressiva mitten, som med flest röster i ryggen och efter att ha lyssnat till gaphalsarna på ömse sidor kan fatta ett väl avvägt beslut.
Men man ska akta sig för att säga nej för ofta. Risken är annars att man uppfattas som en alltför sorglig figur, och att man då tråkar ut folk. Vem minns inte i stället den överväldigande parollen ”Det är roligare att rösta ja” från EU-folkomröstningen 1994? Så ska propaganda bedrivas. Vår borgerlighet har naturligtvis lärt sig vid det här laget att ordet nej gör sig dåligt på tv, och man har i stället börjat anamma ja-sägandet i alla tänkbara sammanhang. Moderata samlingspartiet är extra intressant - det parti
som en gång i världen sa nej till allmän rösträtt, förkortad arbetstid, ATP, MBL och löntagarfonder har i dag en mer sorglös inställning till det mesta. EU, EMU, genmanipulerade livsmedel, dokusåpemångfald; det finns så mycket roligt att tacka ja till.

Annons

Nu för tiden används epitetet nej-sägare ofta som ett skällsord. ”Ni säger ju nej till allting”, brukar det heta när moderater bråkar med vänster- och miljöpartister. En tänkvärd rockad. Det är svårt att undvika parallellen till den sortens medelålderskris som brukar yttra sig i maniska hyllningar till allt möjligt modernt, medan tonårsbarnen skamset stirrar ner i bordet och hoppas att föräldern ifråga ska återgå till det griniga normaltillståndet. Men är det egentligen så uppseendeväckande att moderaterna jublar över EU, inklusive det monetära projektet? Det beror naturligtvis på vilken sorts moderater man pratar om. Som riksdagsvalet för några månader sedan gjorde tydligt domineras partiet nu av nyliberaler, och ordet nej verkar liksom inte få plats i
den rådande yran. Inte ens det katastrofala valresultatet verkar ha gjort något större intryck. Partiet ska fortsätta sin ”förnyelse”, som bekant.
Även dagens etablerade nej-sägare försöker ibland ta sig ur tråkighetsfållan: Per Garthon ville exempelvis att nej-sidans formulering på röstsedlarna den 14 september nästa år skulle vara ”Ja till att behålla kronan”. Förutom att låta roligare fyller detta bonusfunktionen att formulera frågeställningen så aptitligt som möjligt med avseende på propagandistens syfte. Den retoriska termen för det effektiva knepet lyder definitio.

Annons
Annons
Annons